Intresset för influensa återuppväcktes 1997-1998 då ett internationellt forskarlag
lett av Kirsty Duncan (Kanada) och John Oxford (England) påbörjade arbetet med
en expedition till Spetsbergen för att finna rester av spanskans virus i några
gamla gravar. Förberedelserna hade tagit lång tid men då de inte ville riskera
att öppna pandoras ask igen följdes högsta säkerhetsklass.

Kirsty har fått lite oförtjänt kritik för sin insats i projektet men faktum kvarstår
att hennes jobb med att samla in pengar och få medias uppmärksamhet var mer
än godkänt.



Kirsty Duncan                                        John Oxford


Samtidigt hade Center of Disease Control (CDC) i Atlanta gjort en stor upptäkt
i sitt laboratorium. Jeffery Taubenberger som tidigare hade samarbetat med
Duncan och Oxford hade valt ett annan väg för att finna spanskans virus.
USA hade sedan lång tid sparat olika typer av vävnadsprover för framtida
forskning och i ett av dessa prover fanns spår av ett influensavirus.


jeffery Taubenberger


Resultatet publicerades strax före Spetsbergsexpeditionens slutfas och
när f.d. svensken Johan Hultin kunde bekräfta CDC:s resultat gick luften
ur Duncan och Oxfords projekt. Förvisso öppnades gravarna men då
gravarna var för grunda hade vävnaderna förstörts.

Duncan/Oxfords arbete slutade i ett fiasko rent forskningsmässigt men
medialt var det starten på något stort. Mer detaljerat om ovanstående
kan du finna i Gina Kolatas bok om spanska sjukan: Flu: The Story of the
Great Influenza pandemic, 2001. Det var den första boken på nästan
20 år som tog upp ämnet och snart skulle fler författare/historiker följa som:
A.W Crosbys, America’s Forgotten Pandemic, 2003
J.M Barrys, The Great Influenza: The Epic Story of the Greatest Plague in History,
2004.



Gina Kolata                   Alfred W Crosby          John M Barry

Samtidigt som Spetsbergsexpeditionen planerats hade oroväckande rapporter
dock kommit från Hong Kong. Fågelinfluensan (H5N1) tagit sina första offer.
Under 1997-1998 slaktades miljontals fjäderfän i rädslan över en ny pandemi.

Under de följande åren kunde vi följa hur H5N1 spred sig från land till land
i framförallt Asien. Intresset på hemmaplan ökades och antalet uppsatser
från högskolorna likaså. När det gäller vår svenska forskning ligger
Margareta Åmans doktorsavhandling i särklass och dess källförteckning
är rent superb. Margareta hade börjat arbeta med sin avhandling långt
före Spetsbergsexpeditionen så den är mer "jordnära" än många sentida
publikationer. Tyvärr har jag inget foto på Margareta och har inte heller haft
någon kontakt men jag får väl tacka henne någon gång i framtiden.



En ovanligt välskött kycklingfarm i Thailand


I januari 2004 nådde H5N1 Thailand och som världens fjärde största
producent inom kycklingsindustrin blev resultatet förödande för många
thailändare även på landsbygden. Den dåvarande regeringen fick kritik
för att ha mörkat influensans framfart som till sitt försvar sade att de
ville undvika panik. Ett beslut som faktiskt var rätt men det återkommer
jag om en annan gång. Sverige importerade 2003, 172533 kg kyckling...

Under en konferens i november 2004 sade Klaus Stöhr från WHO:
"Vi befinner oss närmare en pandemi än vi någonsin varit".
När en av våra kvällstidningar rapporterade om detta infogade de en liten
faktaruta som samtidigt berättade att "vid influensapandemin 1918-19 dog
drygt 20 miljoner människor, andra utbrott inträffade 1957 och 1968".
Tydligen ansåg reportern att det betydligt mindre dödstalen från Asiaten
och HongKong inte var så spännade att nämna.
I vilket fall så hade fågelinfluensan börjat väcka intresse och frågan om
en Nordisk vaccinfabrik dök upp på politikernas bord 2004.

Det var SBL vaccin som gjorde en intresseanmälan och den då S-ledda
regeringens förhandlare Lars Rekke gav dem uppdraget att utreda
möjligheterna till en sådan fabrik. En utredning som skulle vara i mer än
två år och kosta 8 miljoner kronor.
Detta SBL vaccin har en mycket intressant historia som sträcker sig
tillbaka till 1909. Förkortningen SBL (Statens Bakteriologiska Laboratorium)
uppstod först 1919 och ersatte Statsmedicinska Anstalten.
Det är denna organisation som fångat mitt intresse det senaste året och
då framförallt en av dess föreståndare. Carl Kling från Falun, Dalarna.
Men det här går jag in på nästa gång.



SBL i Solna 1937


Under tiden som utredningen pågick började landstingen se över sin
beredskap och i februari sade Socialstyrelsen att medicinen inte räcker
till alla utan enbart samhällets nyckelpersoner. Med "medicin" menades
de antivirala medel som heter Tamiflu och Relenza.
Medel som INTE ersätter vaccin men kan lindra sympomen av influensa.

Under 2005 öppnade ECDC (European Centre for Diseace Control) i
Solna med uppgift att förhindra nya utbrott av sjukdomar som HIV,
SARS, influensa e.t.c.

Rädslan för H5N1 piskades upp av framförallt kvällstidningarna som
löpsedel efter löpsedel spred desinformation. Läkemedelstillverkaren
Roches försäljning av Tamiflu tiofaldigades från 2004 till 2005.



En bästsäljare för Roche


I januari 2006 kommer det första dödsfallet i fågelinfluensa utanför Asien
i Turkiet. Våren 2006 återfinns viruset i ett fågelhägn utanför Oskarshamn
och det är nu mitt föregående inlägg startar.

I december 2007 presenteras slutligen SBL vaccins utredning.
Byggnationen skulle ske i Solna och kosta 500 miljoner kronor och göras
i etapper. När det gällde själva vaccinproduktionen skulle äggbaserad
framställning köras inledningsvis för att gradvis övergå till cellkulturs-
eller insektscellbaseradteknik.

Regeringen påbörjade nu sin egen utredning med en expertgrupp
bestående av:

Ragnar Norrby, generaldirektör SMI
Marta Granström, professor mikrobiologi, KI
Peter Hambleton, konsult
Svenska Läkemedelsverket
Holländska Läkemedelsverket

Nu var det mycket olyckligt att den ekonomiska krisen sammanföll
under samma tidsperiod. Sverige har i över 100 år varit känt för
dess statliga stöd till medicinsk forskning även om stödet successivt
minskat genom åren. Det är främst forskning som INTE genererar
vinst omgående som blir lidande, bl.a. antibiotikaforskning.

Det spelade egentligen ingen roll att det då satt en borgerlig regering
vid makten då ekonomin styr oavsett politiskt partifärg.
Expertgruppen kom fram till att det fanns tekniska brister i SBL vaccins
koncept och hänvisade mest till att cellkulturstekniken var oprövad
teknik och det snabba genombrott SBL nämnt inte skett.

Dessutom hade den ekonomiska krisen satt sina spår och byggnationen
skulle troligen uppgå till en miljard kronor.

Att en Nordisk vaccinfabrik skulle minska den monopolliknande ställning
som ett fåtal större aktörer har på marknaden beaktades inte,
WHO varnade 2009 för brist på vaccin och med tanke på Sveriges åldrande
befolkning skulle riskgrupperna bli allt större, inte heller det beaktades.

En Nordisk vaccinfabrik skulle INTE byggas...

Men med en ökande oro för H5N1 måste de dock göra något. Svaret kom
under en konferens i Köpenhamn där det pandemiska hotet behandlades.
Norge hade sedan tidigare ett vaccinavtal med en privat producent och
när planerna på vaccinfabriken skrotats gjorde både Danmark och Sverige
samma sak.

En upphandling av 18 miljoner doser av influensavaccin till ett värde av
1.4 miljarder vanns av brittiska GlaxoSmithKline.



Brittiska GlaxoSmithKline med vaccintillverkning i Tyskland

Nu när hysterin kring svininfluensan a.k.a. nya influensan a.k.a. H1N1
har lagt sig med narkolepsi, skvalen o.s.v. bör vi ändå se vaccinering
med neutrala ögon. Av de nästan 6 miljoner doser som gavs under
pandemin har endast några hundra rapporter av allvarliga bieffekter
uppstått. Rent procentuellt är det lågt.

Vem som bär ansvaret till att informationen om riskerna av vaccinering
lär aldrig fastslås. Men ända sedan Jenner började sina vaccineringar
1796 har vaccin räddat mer liv än det går att beskriva.
När Pasteur tog vid på 1860-talet och senare Koch fick vi ett effektivt
vapen mot många farsoter.

Det stora problemet blir nu att återvinna det förtroende som förlorats
efter svininfluensan och förbereda sig inför nästa influensavåg som kommer
att komma i framtiden. Risken finns att Svensson vill ha en Nordisk
vaccinfabrik med egen produktion framför utländsk. Precis som vid köttdisken,
svensk eller irländsk? priset skiljer sig men vad är bäst?

Nästa gång handlar det om Kling och SBL så ha det gott.

Året var 2006 och vi myste i den härliga vårsolen vid Backa vad i Sundborn. Platsen har i
decennier varit en samlingspunkt för allehanda fåglar och det betyder en ständig ström av
ornitologer med kikare och kameror.

Eftersom min arbetsplats ligger nära detta vatten hade vi lärt känna de flesta av dessa
friluftsklädda människor och ett samtalsämne som ständigt dök upp den här våren var
rapporterna om fågelinfluensa.
Under mars månad hade flera fall av smittad sjöfågel hittats i södra Sverige och även
om det är en lång väg till Dalarna låg oron i luften.

Något som gladde var dock det nya svanparet som kommit till vaden. En glädje som skulle
bytas ut till sorg när fågelskådaren Kalle Bergström kom in genom dörren och sade att en
av svanarna låg död på isen och den andra verkar sjuk eller skadad.
Han lånade vår telefon och ringde djurskyddsinspektören Anna Sörlin.
Nu var det en mycket besvärad inspektör som kom ut till Backa och viljan att undersöka
saken närmare verkade onödigt. Dessutom låg ju svanarna ute på de mjuka vårisen...
Nåja, hon ringde efter en kommunjägare och dessutom kom räddningstjänsten med
nödvändig utrustning om något skulle hända. Den sjuka svanen sköts och låg vid sin döda
partner när djurskyddsinspektören med bestämda steg klev ut på isen.

En meter - två meter - fem meter - PLASK. Räddningstjänsten fick hjälpa henne att nå de
döda svanarna och tillbaka till land. Eftersom tidningarna var på plats fick en genomvåt
inspektör svara på deras frågor och säga att fåglarna nu skulle föras till Statens
veterinärmedicinska anstalt för vidare obduktion.

En vecka senare kom svaret och fågelskådarna kunde andas ut. Det var inte fågelinfluensa,
den här gången...

Det här hände något år innan jag började studera historiska pandemier men minnet lever kvar.



2010 publicerade Björn Olsen sin bok; Pandemi, myterna-fakta-hoten. En bok som jag
givetvis köpte i ivern över att finna något nytt om spanskan. Tyvärr fanns det inget nytt för
mig om detta men det fanns annat i boken som är värt att fundera över.
Björn är överläkare och professor i infektionssjukdomar samt hängiven ornitolog.
Han har även arbetat med forskningsprojektet i Kalmar som undersöker förekomsten av
infektionssjukdomar hos fågel i det vilda.

Det som fick mig att höja ögonbrynen var hans alarmerande ord om antibiotikaforskningen.
Björn gav exempel på att vårt sista vapen mot influensakomplikationer kan bli verkningslöst!
Antibiotikaforskning anses vara olönsamt och tiden bara går och resistensen breder ut sig.

När jag tagit upp detta för olika smittskyddsläkare i Landstinget Dalarna har samma oro
uppdagat sig och irritation över att de styrande saknar drivkraft att ta beslut i frågan.
Något som jag tar upp nästa gång då vaccinfabriken i Sverige hamnar i fokus.

Som en fotnot kan jag nämna att jag under hösten gjorde ett jobb för ett fågelskådarsällskap
och kom in på ovanstående ämne. Jag minns inte namnet på kvinnan jag talade med men
hon sade att de förvånats över att förekomsten av fågelinfluensa varit vanligare än de först trott.
Men av alla influensor och infektionssjukdomar som fåglar har är det endast ett fåtal som
kan smitta oss människor.



Då min fru är från Thailand har jag ofta besökt landet och då menar jag landet.
Långt ifrån civilisationen, nära gränsen till Laos har familjen Bylund ett litet hus
som mest liknar ett uthus med våra mått mätt.

Här bor halva släkten mycket enkelt med hundar, katter, kor, svin och massvis
med höns. Visst låter det som kaos men det har sin charm.

Kampen mot influensa har varit hård i sydostasien och även frugans hemby
fick 2009 ett besök av någon typ av smittskyddsorganisation. Alla skulle skyddas
mot influensa och vi fick telefonsamtal hem till Sverige om att något verkade ha
hänt i området. 

När jag fick reda på detta fann jag en möjlighet att intressera min fru i min udda hobby.
Under min första vistelse hade jag intervjuat äldre bybor om byns historia och hört
en berättelse om den gamla byn som försvann eftersom alla dog.
Rent tidsmässigt passar det in på spanska sjukan och snart hade jag börjat planera
för lite internationell forskning. Sommaren 2011 åkte vi åter till Thailand och resultatet
av den resan skriver jag om någon annan gång.

Ha det gott i vårkylan