Lång sommar
Det har gått lång tid sedan jag uppdaterade bloggen och orsaken är faktiskt det underbara vädret. Ett väder som passat utmärkt för lite fältarbete inom mitt speciella intresseområde om historisk influensa.
Jag har besökt ett flertal kyrkogårdar i Dalarna och dokumenterat de gravar som fortfarande finns kvar från 1918-20. Tyvärr har många gravar tagits bort och stenarna återfunnits på kyrkans uppsamlingsplats.
Annars följer jag utvecklingen i Kina när det gäller den "nya" fågelinfluensan och förundras över kvällstidningarnas vilja att blåsa upp allting. Jag förstår att de söker sig till Björn Olsen för att få material att förstora situationen då han tydligen gillar uppmärksamheten influensan ger.
Men för de som läst hans bok blir hans uttalanden i pressen en stor besvikelse. Orsaken är att han tidigare tonat ner risken med influensa och drivit frågan om bristen på antibiotikaforskning mot de sekundära infektionerna som faktiskt var de primära dödsorsakerna.
Arbetet med kapitlet om Carl Kling fortsätter sakta men säkert. Idag är jag relativt säker på vad som satte honom på spåret när det gällde hans livsval. Det är fantastiskt vad saker som hänt/händer i barndomen spelar in på vårt fortsatta liv.
Men nu planerar jag en fältresa till Stora Skedvi för att förstå den socknens händelseförlopp 1918. Samtidigt måste jag nog lämna tillbaka lita böcker till en tålmodig vän i Rune Björke som fått väntat alldeles för länge.
Jag har besökt ett flertal kyrkogårdar i Dalarna och dokumenterat de gravar som fortfarande finns kvar från 1918-20. Tyvärr har många gravar tagits bort och stenarna återfunnits på kyrkans uppsamlingsplats.
Annars följer jag utvecklingen i Kina när det gäller den "nya" fågelinfluensan och förundras över kvällstidningarnas vilja att blåsa upp allting. Jag förstår att de söker sig till Björn Olsen för att få material att förstora situationen då han tydligen gillar uppmärksamheten influensan ger.
Men för de som läst hans bok blir hans uttalanden i pressen en stor besvikelse. Orsaken är att han tidigare tonat ner risken med influensa och drivit frågan om bristen på antibiotikaforskning mot de sekundära infektionerna som faktiskt var de primära dödsorsakerna.
Arbetet med kapitlet om Carl Kling fortsätter sakta men säkert. Idag är jag relativt säker på vad som satte honom på spåret när det gällde hans livsval. Det är fantastiskt vad saker som hänt/händer i barndomen spelar in på vårt fortsatta liv.
Men nu planerar jag en fältresa till Stora Skedvi för att förstå den socknens händelseförlopp 1918. Samtidigt måste jag nog lämna tillbaka lita böcker till en tålmodig vän i Rune Björke som fått väntat alldeles för länge.
Köra fast i Thailand
Nu har jag äntligen samlat alla intryck efter min resa till Thailand som gick av stapeln under april månad.
Att försöka göra något under Songkran som är det Thailändska nyåret visade sig vara ett omöjligt uppdrag. Inte nog med att folk stod i varje gathörn och slängde iskallt vatten på dig så var de flesta myndigheter stängda.
Men jag gjorde det bästa av situationen och gjorde lite gammalt hederligt hembygdsarbete istället d.v.s. göra inspelade intervjuer med gamla människor.
Thailändare är i allmänhet mycket misstänksamma när det gäller oss utlänningar. Troligen är det ett arv från den tid då kolonialmakterna härskade i sydostasien. Därför fick jag hela tiden förklara varför jag ville veta vad, när och hur saker skedde i det förflutna.
När de förstod mina intentioner öppnade de sina hjärtan och bilden av det gamla Thailand kom fram. Min fru och svåger följde med mig runt i byarna och tolkade byäldsten och munkar som verkade ha levt för evigt.
Jag återkommer om detta lite senare och lägger upp lite bilder.
Mitt arbete om kapitlet med Carl Kling och SBL går sakta vidare. Jag tror mig nu veta varför Carl valde sitt yrkesval och bitarna faller sakta men säkert på plats. Idag skulle jag med enkelhet kunna göra en föreläsning om Kling men då jag vill bekräfta några detaljer rörande åren 1879 och 1910.
Att försöka göra något under Songkran som är det Thailändska nyåret visade sig vara ett omöjligt uppdrag. Inte nog med att folk stod i varje gathörn och slängde iskallt vatten på dig så var de flesta myndigheter stängda.
Men jag gjorde det bästa av situationen och gjorde lite gammalt hederligt hembygdsarbete istället d.v.s. göra inspelade intervjuer med gamla människor.
Thailändare är i allmänhet mycket misstänksamma när det gäller oss utlänningar. Troligen är det ett arv från den tid då kolonialmakterna härskade i sydostasien. Därför fick jag hela tiden förklara varför jag ville veta vad, när och hur saker skedde i det förflutna.
När de förstod mina intentioner öppnade de sina hjärtan och bilden av det gamla Thailand kom fram. Min fru och svåger följde med mig runt i byarna och tolkade byäldsten och munkar som verkade ha levt för evigt.
Jag återkommer om detta lite senare och lägger upp lite bilder.
Mitt arbete om kapitlet med Carl Kling och SBL går sakta vidare. Jag tror mig nu veta varför Carl valde sitt yrkesval och bitarna faller sakta men säkert på plats. Idag skulle jag med enkelhet kunna göra en föreläsning om Kling men då jag vill bekräfta några detaljer rörande åren 1879 och 1910.
HIV på landet
När jag åker till Thailand kommer jag åter att träffa HIV-positiva människor
som jag ser som mina vänner. Tre år har gått sedan jag såg dem sist och
jag vet att situationen blivit både sämre och bättre.
Ryktet från hembyn säger att en kvinna dog av AIDS förra månaden och
att flera män har haft henne som "bekant" trots att de vet om riskerna.
Kvinnan som avled hade arbetat i Bangkok och smittade sin man för några
år sedan. Mannen avled förra året.
De thailändska männens ovilja att använda kondom är densamma som
verkar finnas i vissa afrikanska länder. De män som nu haft sex med den
aktuella kvinnan vågar inte gå och testa sig.
Dels är det ett hemskt virus att tampas med och medicinen dyr för en
risbonde som knappt tjänar 20 kr om dagen. Dels skulle familjen splittras
om otroheten skulle uppdagas. Därför kommer männen i byn gå hem till
sina fruar och älska utan kondom precis som vanligt och riskera att föra
viruset vidare till dem han älskar mest - sin familj.
Men det finns också hopp för de som blivit smittade och vågat gå till läkarna.
Thailand har subventioner på bromsmediciner och även någon typ av högkostnads-
skydd. Fråga mig inte hur. Jag vet inte ännu hur det fungerar.
Även flera utländska bolag testar experimentella mediciner på några av sjukhusen.
För de kärlekskranka svenska män som reser österut i hopp om att finna
sin utvalda rekommenderas en dos förstånd. ANVÄND KONDOM även om ni litar
på er älskling! Läkarna som utför testerna i storstadens kliniker är bara ute efter
pengar och säger varken ja eller nej som svar när det gäller HIV. Undvik problem
och gå till en riktig klinik innan ni bestämmer er för att ha oskyddat sex.
Snart är det dags
Att forska i Thailand är inte det lättaste. Du behöver statens tillstånd att
få besöka landets olika arkiv och det är en hel del byråkrati i beslutsprocessen.
För några månader sedan skickade jag ett mail till Thailändska ambassaden
i Stockholm och begärde detta tillstånd. Då svaret uteblev (ingen överaskning)
skickade jag begäran direkt till landets forskningsråd som står för dessa tillstånd.
Efter ett tag fick jag ett svar som gör att jag måste ta lite omvägar för att kunna
komma in i arkiven.
Nedanstående behövs för att forska i Thailands arkiv:
1. Application (NRT-01) and researcher proposal.
2. Your 3 photos (size 2*3cm).
3. Recommendation letter from your university.
4. Recommendation letter from your Thai co-researcher.
And it will be good if you can send the summary of research proposal
in Thai language (only short background, objective and methodology).
After NRCT get all documents it takes 1-2 months to process.
Som fristående forskare/författare är det inga problem att uppfylla
punkt 1 och 2. Men att involvera ett svenskt universitet är något jag inte
tänkt göra på ett bra tag. Jag får ofta frågan vilken högskola eller universitet
jag tillhör och svaret är att jag inte vill ha någon extern press på mig att prestera
något utan vill arbeta i min egen takt.
Att de vill ha en thailändsk medforskare är mycket väntat. Tanken på att en "farang"
skulle finna något intressant de haft i sina arkiv hela tiden kan göra att de kan förlora
ansiktet inför andra. Hur ska du då kunna forska utan tillstånd?
Svaret är enkelt. Du låter en thailändare forska åt dig och du övervakar arbetet. Det färdiga
resultatet presenteras som ett svensk-thailändskt projekt. Eftersom jag redan har
kontakt med universitetet i Ubon Ratchathani har jag ställt en förfrågan till dem om
att ingå i ett sådant arbete.
Min vän Bob Tremayne från Australien som är lärare där sköter kontakterna. Tyvärr fick
han beskedet att arkivet inte innehar några handlingar rörande spanska sjukan.
han beskedet att arkivet inte innehar några handlingar rörande spanska sjukan.
Men jag vet hur Thailand fungerar och det är så här:
1. Thailändare är fantastiska att lösa matematiska tal som presenteras för dem.
2. Om det matematiska innehåller problemlösning blir de helt ställda.
I det här fallet missar de dödsböckernas betydelse när det gäller historisk influensa.
Att spanska sjukan inte finns bokstavligen i arkivet är inte överaskande. Det är ju knappt
att du finner dem i svenska arkiv heller. Om du inte vet vad du söker spelar det ingen roll
vart du letar någonstans. I det här fallet talar de döda.
Färden går österut första april.
Nu närmar det sig avresa
Nu har jag äntligen fått ett datum för min Thailandsresa. Tyvärr ligger den i början
av april vilket betyder att Songkran (en thailändsk storhelg) kommer att störa en
hel del.
Jag har skickat en ansökan till Thailändska ambassaden om att jag vill besöka
arkivet i Ubon Ratchathani med avsikt att studera deras eventuella handlingar.
Songkran gör det dock svårt att finna studenter som kan hjälpa mig att samla
information. Vi får väl se vad som händer när jag är på plats.
Under tiden har jag läst in mig mer på landets arbete med H5N1 (fågelinfluensa)
och lärt mig mer farmarnas situation och syn på saken. Även om det skulle
vara intressant att veta mer så misstänker jag att ämnet är känsligt och
därför bör jag hålla mig borta från det.
För något år sedan läste jag "Textbook of Influenza" av Robert Webster och
blev mycket intresserad av symptomen som beskrevs och visades i boken.
Jag tror jag ska börja lägga upp lite lästips för dig som studerar eller vill veta
mer om influensa. Tyvärr är många av böckerna svåra att köpa men biblioteken
kan oftast fixa fram dem som fjärrlån.
Första april drar jag iväg.
Planering och åter planering
Jag har börjat förbereda min resa till Ubon Ratchathani i Thailand.
Eftersom min thailändska är mycket begränsad behöver jag hjälp
från lokalbefolkningen och helst sådana som har läsvana.
Därför har jag tagit kontakt med en australiensk lärare på universitetet
i Ubon Ratchathani som kan både thai och engelska. När jag åkte
till Thailand för några år sedan hade vi kontakt men då befolkningsregistren
och stadshusen inte hade något till mig fick jag lämna landet tomhänt.
Bob håller just på att undersöka vilken information National archives of
Ubon Ratchathani har i sina hyllor.
National archives Ubon Ratchathani
Tyvärr fruktar jag att många dokument har försvunnit då arkiven började samla
ihop dessa så sent som 1970. Tropiskt klimat och papper är ingen höjdare.
Men det gäller att vara optimist och jag ha givit honom de uppgifter jag söker
från 1918-1919. Dödsdatum, kön, ålder, ort.
Nu låter det här kanske som ett enkelt arbete men då Thailand endast har sex
års obligatorisk skolgång kan detta bli svårt när det gäller att tyda information rätt.
De som går på universitetet har genomgått ytterligare tre års skola och visat prov
på färdighet och vilja för att nå sin nuvarande nivå.
Att jag sedan ger dem 300 bath/dag kan ses som snålt men betänk då att studenter
i Bangkok står under stekhet sol och gör "opinionsundersökningar" för diverse företag
med turister bara tjänar 150-200 bath/dag.
Dessutom har jag lovat att det vi eventuellt kommer fram till skall godkännas av
myndigheterna innan det släpps. Det är viktigt att framhålla det positiva även i den
tragedi som spanskan medförde.
Men även om vi finner det vi söker finns det mer problem. Det thailändska skolåret
skiljer sig från vårt och snart blir det "sommarlov". Något som kan göra det svårt att
finna studenter som kan hjälpa till.
Universitetet i Ubon Ratchathani
När Bob frågade mig hur det är tänkt att studenterna skulle hjälpa till voluntary eller
paid visste jag redan varför han behövde dessa uppgifter. Jag hade aldrig tänkt tanken
att låta dem göra detta gratis då jag vet vad pengar betyder i Thailand och dels så
är det inga större summor det rör sig om.
Men nu väntar jag med spänning att få höra vad Bob finner i arkivet innan jag spinner
vidare i planeringen.
Margareta Böttiger och polion
Förra veckan talade jag med f.d.statsepidemiologen Margareta Böttiger
som började arbetade på Statens bakteriologiska laboratorium under
sent 50-tal.
Mitt samtal skulle ursprungligen handla om minnesbilder av Carl Kling
men under samtalets gång kom vi in allt mer på världens kamp mot
polion. Det märktes tydligt att hon fortfarande håller sig up-to-date
inom detta ämne och engagemanget lever kvar.
Tyvärr så kunde hon inte ge mig så mycket information om Kling
som person men berättelsen om SBL:s kamp mot polion VAR
även det en del av hans liv.
Margareta berättade även om den första tiden med HIV/AIDS som hon
tillsammans med bl.a. Lars Olof Kallings, Gunnel Biberfeldt m.fl.
försökte få bukt med.
Nu har jag talat med två personer som arbetat på SBL (Kallings & Böttiger)
och märker att Carl Kling var en mästare att hålla sitt privatliv för sig själv.
Kanske beror det på att hans yrkesliv till stora delar även blev en del
av det privata. Det finns mycket att berätta om denna stolta dalmas som
gjort så mycket för svenskt smittskydd.
Nu väntar jag bara på de sista pusselbitarna innan kapitlet om Kling, SBL
och polion kan skrivas.
En halvdag på Landsarkivet i Uppsala
Eftersom jag bestämt mig för att åka till Jonas Holtenius föreläsning
om spanska sjukan i Uppsala ville jag slå två flugor i en smäll.
Falu Allmänna Läroverks handlingar från åren 1886-1898 fanns
nämligen bevarade där och det betydde att även spår av Carl Klings
skolår borde återfinnas där.
För en gångs skull ville även min till vardags totalt historie ointresserade
dotter följa med till ett arkiv. På kvällen före avresan gav jag henne en
läxa att läsa på litet om influensa. Men när jag förhörde henne i bilen på
väg till Uppsala visade det sig att det var "för jobbigt" att söka på nätet.
*suck* ungdomar i ett nötskal.
Efter många felkörningar hittade jag äntligen till Arkivcentrum i Uppsala.
Som tur var hade jag förutsett detta och faxat en beställning på de handlingar
jag ville ta del av så de låg prydligt framplockade vid min ankomst.
Ett stort tack till personalen som hade stenkoll på faxen.
Jag återfann precis den information jag eftersökt men som vanligt fick
vederbörande ännu fler frågor att söka vidare på. Det kan kanske låta märkligt
men det är faktiskt en del av tjusningen med mitt udda intresse.
Det är nog flera som håller med om detta. bl.a. Herr Qvist som forskar om
spanskans framfart på Gästrike regemente. Jag väntar med stort intresse
på resultatet från detta eftersom Gävle-Dala regionen drabbades hårt 1918.
När det gäller Carl Klings skolår fann jag intagningsår, betyg, klasskamrater,
lärare o.s.v. Något överraskande var att han hade privatlärare innan han blev
inskriven 1892 i årskurs tre. Att det var överraskande beror på att hans mors
förutsättningar att erhålla sådan hjälp var begränsade av skäl jag inte tänker
gå in på här.
Klockan 18:30 var det då dags för Jonas Holtenius föreläsning om
spanska sjukan i Uppsala.
Jonas Holtenius hade studerat på läkarlinjen i Uppsala och gjort ett arbete om
influensapandemin spanska sjukan 1918-1920. Hans grundtanke var från början
att finna vävnadsprover från den aktuella tiden i Sverige men då detta inte gick
valde han att skriva om Uppsala stad.
Hans framförande var endast 30 minuter långt vilken förvånade mig något.
De 18 punkter som han gick igenom fick inte den genomslagskraft som
ämnet förtjänar men ändock godkänt resultat.
1. Introduktion av Jonas om varför detta arbete.
2. Bild på influensavirus visas. Han berättade mycket förenklat utan att gå in
på detaljer om viruset som orsakar sjukdomen.
3. Bild från sjuksal i Fort Riley. När han berättade han om spanskans ursprung
valde han Gina Kolatas/Margareta Åmans väg men verkade mycket svävande
i sin egen övertygelse. Hur smittan vandrade upp genom Sverige gick han
aldrig in på utan valde lösningen USA-SPANIEN-HYLLINGE-UPPSALA.
4. Bild på Richard Pfeiffer. När ämnet kom in på tänkbara smittkällor märkte
jag att han läst teorierna i Allmänna läkaretidningen. Allt från Pfeiffers bacill
till skadlig mjölk ögnades igenom. Tyvärr undvek han att nämna Statsmedicinska
anstaltens syn på det hela.
5. Bild på man med munskydd (taget från A. Josefsson) Råd hur gemene man skulle
skydda sig blandades med information taget från USA, England och Sverige.
6. Bild på behandlingsråd. Den här punkten hade jag hoppats mycket på men måste
säga att jag blev besviken. Jag hade förväntat mig att han skulle ha funnit journaler
med steg-för-steg instruktioner när det gäller sjukhusens omhändertagande. Istället
hade han funnit ett av otaliga behandlingsråd som läkarna gav hösten 1918.
Den behandling Dr Grönstedt rekommenderade var INTE den som gavs patienter
i t.ex. Falu lasarett eller epidemisjukhusen.
7. Bild sjuksal i Uppsala. Nu kom vi in på det ämne Jonas hade koncentrerat sitt
arbete på, Uppsala Medicinklinik.
8. Bild på diagram över döda i spanska sjukan månadsvis. När han visade detta diagram
höjde jag ögnbrynet något. Den förhöjda dödlighet i influensa/lunginflammation som
fanns februari-mars 1918 fanns inte markerad. Jag satt i bilen och funderade över detta
i bilen på vägen hem och den enda förklaring jag har om detta är att grafen faktiskt visade
döda i SPANSKA SJUKAN och inte i INFLUENSA.
9. Bild på åldersfördelning av döda på medicinkliniken i Uppsala. Här återfanns vår välbekanta
dödlighetskurva när det gäller spanskan.
10. Bild av diagram av antal dagar som patient låg på medicinkliniken. 9,4 dag. Enkel o informativ.
11. Bild av diagram av dag för intag till död på medicinkliniken. 3,7 dag. Enkel o informativ.
12. Bild av mortalitet i Sverige.
13. Bild av patientjournal. Att läkarna hade sin otydliga handstil gav en del skratt men för
mig var det intressant att journaler finns bevarade. I Uppsalas fall har de lämnat Landsarkivet
och ligger nu i Landstingets omsorg. Jag ska åka ner till Håksberg i Ludvika och se om
jag kan finna Dalarnas dito.
14. Bild av diagram rörande ökade kostnader. Enkel o informativ och förklaringen till ökningen
gav under nästa punkt.
15. Bild av förklaring till föregående diagram. Matkostnaderna hade som väntat stigit mest.
Tyvärr glömde Jonas att involvera Första Världskriget i detta resonemang.
16. Bild på olika pandemiers dödlighet. Spanskan 2,5% Asiaten 0,1%, Hong Kong 0,1%,
Svininfuensan 0,026%, Fågelinfluensan 59% och Säsongs 0,02-0,1%.
När det gäller dessa siffror bör vi ta dessa med en nypa salt. Siffrorna bör dock gälla
"worldwide" men Jonas nämnde aldrig någon källa till detta.
17. Bild text om spanskan kom idag. Här nämnde han en rapport från en namnlös
forskare från Australien som beräknat dödlighet för nutidens värld. Majoriteten av
forskare från Australien som beräknat dödlighet för nutidens värld. Majoriteten av
döda skulle vara från tredje världen och i Uppsalas fall skulle detta betyda över 500 döda.
18. Bild text på intresanta böcker/filmer. Margareta Åmans doktorsavhandling (självklart),
Björn Olsens bok Pandemi (har även fungerat som mentor till Jonas),
filmen "The forgotten fallen" från BBC.
Att Åmans bok var en av hans största källor märkte jag redan under punkt 2. När det gäller
Björn Olsens bok är jag lite mer skeptisk. Förvisso äger jag ett exemplar men har fått
påpekanden att ta innehållet med en stor nypa salt.
BBC producerade "The forgotten fallen" är mycket svår att finna i Sverige. BBC hade den
under några månader online på sin webplats men den är borta. Youtube har endast småklipp.
Jag fann den förra året på en hemsida för dokumentärer som nedladdningsbar resurs.
Men som ni vet kan det vara olagligt att ladda ner från nätet. Aj-aj-aj.
Samtliga 18 punkter lyckades alltså Jonas Holtenius gå igenom på 30 minuter.
Publiken var nu fri att ställa frågor. Det var nu som det märktes hur hans avgränsning
satt sina spår. Vem drabbades hårdast fattig eller rik? Kvinnor eller män? Barn?
När det gällde min egen fråga huruvida han tagit del av Alfred Pettersson och Carl Klings
arbete på Statsmedicinska anstalten blev svaret nej.
Efter den fria frågestunden avslutades föreläsningen.
Jag är nöjd med det jag fick se och höra under denna föreläsning. Som väntat var det inget
nytt överhuvudtaget i men utförandet inför en större grupp bekräftade mina aningar.
Jag har gjort föreläsningar inför mindre grupper, ca 10 personer tidigare men inte kunnat
använda stora bildspel till min hjälp. Istället har jag gjort häften som åhöraren gått igenom
steg för steg och tar som tid att producera.
När det gäller den 17-årige tonårsdottern så blev föreläsningen en överraskning. Hon har
alltid trott att mina kunskaper inom historisk influensa bara varit nonsens. Men nu efter
att ha hört mig i bilen på vägen ner och en föreläsning av en läkare inser hon äntligen
att det jag forskar i är en verklighet.
FÖRELÄSNING I UPPSALA 23/1-2013
Jonas Holtenius håller en föreläsning om Spanska sjukan på Riksarkivet i Uppsala 23/1-2013
klockan 18:30-19:45.
Jonas Holtenius har kartlagt patienter intagna på Akademiska sjukhuset med diagnosen spanska sjukan. Han berättar om hur patienterna behandlades men också om hur pandemin beskrevs i samtiden och hur sjukhusets ekonomi påverkades.
Jonas Holtenius är underläkare på Danderyds sjukhus och har under sin medicinska utbildning gjort ett forskningsarbete om spanska sjukan.Avskrift från: www.riksarkivet.se
Jag kommer personligen åka ner för att lyssna på denna intressanta föreläsning. Jag förväntar mig
inga nyheter men ser fram emot att få vissa fakta bekräftade. Det ska också bli intressant och se hur
han kommer att lägga upp sin föreläsning.
Andra nyheter kring mitt eget grävande är att jag söker statistiska årsböcker från 1918. Vissa länders böcker
som Sverige, Danmark, Norge, Nya Zeeland och Australien kan med enkelhet beskådas online. Det är trovärdigheten att USA skulle vara källan till spanskan som står på spel.
En av de första avhandlingarna skrevs av Edwin Oakes Jordan som senare John M Barry och Gina Kolata grundar sina böcker på. Här sägs att en influensa spreds bland militärlägren i mellanvästern med låg dödlighet under mars månad. Märkligt nog så har vi en förhöjd influensa även i skandinavien under denna tid.
Jag kommer även att åka ner och hälsa på släkten i Thailand under våren. Då kommer jag att använda studenter i Ubon Ratchathanis universitet för att gå igenom deras arkiv från 1918. Det innebär ingen större kostnad eftersom löneläget är lite annorlunda därborta. Däremot bör jag donera en summa pengar till arkivet för deras assistans och vänlighet att tillåta mig forska i deras arkiv.
En annan viktig sak är att jag måste framhålla de insatser som gjordes och inte göra att någon förlorar ansiktet.
Vad är det då jag söker?
Det första är bevis på att spanskan nådde Thailands inland. Det andra är hur hög dödlighet spanskan hade i tropiskt klimat. Med lite tur kanske jag kan finna samma mönster som återfinns i Dalarna när det gäller befolkningsdensiteten.
Jag kommer att blogga från Thailand och ge er rapporter från detta äventyr i vår.
Ha det gott
Grus i maskineriet
Jag besökte länsbiblioteket häromkvällen för att göra lite research om pandemin Asiaten 1957-58 och gick därifrån besviken. Det jag sökte var mikrofilm på dagtidningar för den aktuella perioden.
Att finna sent 1800-tal fram till 1930 var inga som helst problem. Likaså 1970-2000.
Men tidsglappet 1930-1969 lyste som en ilsken sol i mina ögon. Eftersom personalen på biblioteket vet vad jag sysslar med försökte de hjälpa mig att finna något men utan resultat.
De kallar det badkarseffekten och samma fenomen finns faktiskt för den som släktforskar eller på annat sätt söker i arkiven. Eftersom många handlingar är sekretessbelagda får du bara ta del av dem om de är äldre än 70 år.
Dagstidningar har inte samma sekretess därav min besvikelse. Jag misstänker att vederbörande får åka ner till landstingets arkiv i Håksberg för att finna det jag söker.
Vad vill jag då göra med detta material?
Asiaten var den närmast efterkommande pandemin efter spanska sjukan och mycket hade hänt i forskningsväg. Vår levnadsstandard hade ökat mycket och det svenska folkhemmet med dess välfärd hade slagit rot.
Hästen hade fått ge vika för bilar och bussar. Tågtrafiken kompletterades med flyg och människor reste som aldrig förr. Jag vet idag hur snabbt ryskan och spanskan färdades men inte asiaten. Ett av bokens kapitel kommer att jämföra ryskan-spanskan-asiaten-hong kong- svininfluensan i såväl snabbhet som förändrad demografi i samhället.
I Norge finns en mycket duktig demograf som heter Svenn-Erik Mamelund. Han har publicerat många artiklar om influensa i samhället och dessutom varit involverad i projektet "Pandemidokumentation". Svenn-Erik sände mig några avhandlingar för något år sedan som han skrivit om spanskan i Norge som jag ivrigt läste igenom.
Bara för att göra saken värre semestrade jag det året i de angränsande fylkena till Dalarna. Jag fick många svar men som vanligt lika många frågor med mig hem.
Det gäller att vara envis och inte stanna där vägen verkar ta slut. Andra vägar kanske tar dig stället du söker.
Att finna sent 1800-tal fram till 1930 var inga som helst problem. Likaså 1970-2000.
Men tidsglappet 1930-1969 lyste som en ilsken sol i mina ögon. Eftersom personalen på biblioteket vet vad jag sysslar med försökte de hjälpa mig att finna något men utan resultat.
De kallar det badkarseffekten och samma fenomen finns faktiskt för den som släktforskar eller på annat sätt söker i arkiven. Eftersom många handlingar är sekretessbelagda får du bara ta del av dem om de är äldre än 70 år.
Dagstidningar har inte samma sekretess därav min besvikelse. Jag misstänker att vederbörande får åka ner till landstingets arkiv i Håksberg för att finna det jag söker.
Vad vill jag då göra med detta material?
Asiaten var den närmast efterkommande pandemin efter spanska sjukan och mycket hade hänt i forskningsväg. Vår levnadsstandard hade ökat mycket och det svenska folkhemmet med dess välfärd hade slagit rot.
Hästen hade fått ge vika för bilar och bussar. Tågtrafiken kompletterades med flyg och människor reste som aldrig förr. Jag vet idag hur snabbt ryskan och spanskan färdades men inte asiaten. Ett av bokens kapitel kommer att jämföra ryskan-spanskan-asiaten-hong kong- svininfluensan i såväl snabbhet som förändrad demografi i samhället.
I Norge finns en mycket duktig demograf som heter Svenn-Erik Mamelund. Han har publicerat många artiklar om influensa i samhället och dessutom varit involverad i projektet "Pandemidokumentation". Svenn-Erik sände mig några avhandlingar för något år sedan som han skrivit om spanskan i Norge som jag ivrigt läste igenom.
Bara för att göra saken värre semestrade jag det året i de angränsande fylkena till Dalarna. Jag fick många svar men som vanligt lika många frågor med mig hem.
Det gäller att vara envis och inte stanna där vägen verkar ta slut. Andra vägar kanske tar dig stället du söker.
Då var det vaccindebatt igen
Ända sedan Edward Jenner började med vaccineringar 1796 har nyttan med detta ifrågasatts.
I Jenners fall skulle jag nog själv ifrågasätta detta eftersom han faktiskt inte visste varför kroppen reagerade som den gjorde. Men smittkopporna försvann i alla fall.
.
Edward Jenner
Pasteur fick ett knappt sekel senare samma skeptiska mottagande. Men skillnaden mellan Jenner och Pasteur var till stor del att den sistnämnda invigt världen i bakteriologins värld och därmed givit oss en synbar fiende att bekämpa.
Louis Pasteur
Sverige har en fin tradition när det gäller att ta fram vaccin. Alfred Pettersson som bör ses som svensk mikrobiologis fader och lade en bra grund för framtida generationer när han som den förste föreståndaren för SBL byggde upp en organisation som levde i nästan 100 år. Hans efterträdare som var Carl Kling försvarade dess syfte och de som växte upp under polions tidevarv vet vikten av vaccinering mot farsoter.
Vad har då gått snett?
Som du redan förstått är jag faktiskt positiv till vaccineringar mot influensa. Men riskerna måste utvärderas först innan ett ofärdigt vaccin når marknaden. Amerikanerna lärde sig detta under 70-talet när de fruktade ett utbrott av svininfluensa i Fort Dix med massvaccineringar som följd. Dessutom hade de under tidigt 50-tal en otäck "incident" med poliovaccinet där kontrollen brustit vid tillverkningen.
I Sverige har vi alltid varit noggrannna med hanteringen av vaccin. Vårt avdödade poliovaccin var världsberömt och det är bara ett av många lyckade projekt från SBL.
Men influensa kommer snabbt, mycket snabbt.
Det är lätt att vara efterklok men i efterhand hade det blivit bättre avvakta likt amerikanerna gjorde under 2009. I vår jakt över att bli bäst i klassen skulle vi framstå som ett föredöme och massvaccinera. Hade svininfluensan muterat till en mer dödlig variant hade SMI hyllats och vaccinet räddat tusentals liv.
Ser vi till det antal doser som distribuerades 2009 så är antalet narkolepsidrabbade mycket litet procentuellt sett men eftersom så få dog i världen ser gemene man detta som ett misslyckande.
Att inte veta är det svåra.
Se bara på Jonas Gardells "Torka inte tårar utan handskar". Idag förvånas vi över läkarnas/sköterskornas rädsla över en så liten sak som att torka bort en tår från en kind. Men minns då att forskarna INTE visste hur HIV spreds och att det var ett dödligt virus.
Vi kan säkert röra en patient med ebola också men vi vill gärna veta hur först.
Att veta men inte bli trodd är ännu svårare.
Pasteur gav oss insyn i bakteriernas värld som ingen sett tidigare. Frank McFarlane Burnett tog oss vidare och fick oss att förstå virusens existens. Ett mikrokosmos som vi vanliga människor aldrig kommer att få se eller än mindre förstå till fullo. Vi ger våra forskare och läkare förtroendet att göra detta.
Även om det kan bli fel ibland...
Spanskans ursprung
Jag har den senaste tiden blivit allt mer fundersam när det gäller spanska sjukans ursprung. Ända sedan Edwin Oakes Jordan gjorde sin avhandling 1924 har Fort Riley i Kansas varit i fokus.
John M Barry och Gina Kolata har fortsatt att odla denna version men är den verkligen korrekt?
Både Barry och Kolata nämner en influensavåg som svepte genom arméns träningsläger under tidig vår 1918 men faktum är att även Norge och Sverige hade en förhöjd influensa under samma tidpunkt.
Har då John Oxford rätt då han nämner militärlägren i Etaples beläget i norra Frankrike? Att krig medför sjukdomar är en sanning som funnits ända sedan vi började slå ihjäl varandra i tidernas gryning men var det verkligen grogrunden för en influensapandemi?
När Richard Shope började studera den svininfluensa som drabbat mellanvästern under 20-talet utgick han från att spanskan var en hybrid mellan två olika influensor. Dessutom trodde han att spanskan även smittat svinen och att lösningen till att finna influensans smittoämne fanns däri. Richard Shopes arbete skulle utgöra grunden till att influensaviruset kunde identifieras 1933 och en nytt sätt att bekämpa det kunde påbörjas.
En annan populär teori är naturligtvis Kina. Mycket p.g.a. att influensapandemierna Asiaten 1957, Hong Kong 1968 och i viss mån även Ryska snuvan 1889. Att jag skriver i viss mån beror på att Bokhara där epidemin sägs komma ifrån ligger i Uzbekistan och inte Kina. Invånarna där sa att smittan kom från öster men kineserna sa att den kom från väster...
Något som jag alltid finner intressant i denna historia är väderförhållandena som rådde i regionen 1889. Det hade varit en lång torka som bränt sönder grödorna och marken öppnat sig. Sedan följde ett intensiv tid av regn som piskade marken och översvämningar följde.
Samma sak hände i Guandongprovinsen i Kina 1957...
När fågelinfluensan upptäcktes i Hong Kong 1997 hade återigen dessa väderförhållanden gjort sig gällande. Vad jag vill ha sagt med detta är inte att de skadliga partiklarna uppstod från dålig jord likt de forskare som stödde miasma teorin under 1800-talet utan att avföringen från fågel, vild som tam, höns som anka, frisk som sjuk spred sig i regionen med katastrofala följder.
Vi vet idag att spanskans virus härstammade från fågel. Vår hushållning med fåglar var i stort sett likvärdig över hela jordklotet under tidigt 1900-tal och därför är det extremt svårt att finna platsen där övergången mellan fågel till människa till människa ägde rum.
Kanske var det Kansas, Frankrike eller Kina. Om Richard Shope hade rätt så borde det finnas fler länder som kan bekräfta en "första" mindre dödlig influensavåg hösten 1917, våren 1918.
Men tillsvidare får våra vänner i väster förmedla sin version som den mest troliga. Det påminner faktiskt lite smått om när polion spred sig under tidigt 1900-tal och amerikanerna gjorde den till "sin" sjukdom. Att de främsta forskarna i ämnet var från Europa och att de första epidemierna startade här spelade ingen roll.
För dig som vill läsa mer om spanskans ursprung rekommenderar jag faktiskt Edwin Oakes Jordans bok "Epidemic Influenza". Den är förvisso från 1924 men den ger en inblick hur dåtidens forskare såg på spanska sjukan och dess ursprung. Den finns att läsa online på Uof Toronto Libraries. http://link.library.utoronto.ca/booksonline/digobject.cfm?Idno=B9900339
Min inställning är och har alltid varit att nå så nära förstahandsinformation som möjligt. Om du orkar läsa igenom denna bok inser du att samma fakta som Jordan tog fram 1924 fortfarande lever kvar nästan 90 år senare. Lycka till.
John M Barry och Gina Kolata har fortsatt att odla denna version men är den verkligen korrekt?
Både Barry och Kolata nämner en influensavåg som svepte genom arméns träningsläger under tidig vår 1918 men faktum är att även Norge och Sverige hade en förhöjd influensa under samma tidpunkt.
Har då John Oxford rätt då han nämner militärlägren i Etaples beläget i norra Frankrike? Att krig medför sjukdomar är en sanning som funnits ända sedan vi började slå ihjäl varandra i tidernas gryning men var det verkligen grogrunden för en influensapandemi?
När Richard Shope började studera den svininfluensa som drabbat mellanvästern under 20-talet utgick han från att spanskan var en hybrid mellan två olika influensor. Dessutom trodde han att spanskan även smittat svinen och att lösningen till att finna influensans smittoämne fanns däri. Richard Shopes arbete skulle utgöra grunden till att influensaviruset kunde identifieras 1933 och en nytt sätt att bekämpa det kunde påbörjas.
En annan populär teori är naturligtvis Kina. Mycket p.g.a. att influensapandemierna Asiaten 1957, Hong Kong 1968 och i viss mån även Ryska snuvan 1889. Att jag skriver i viss mån beror på att Bokhara där epidemin sägs komma ifrån ligger i Uzbekistan och inte Kina. Invånarna där sa att smittan kom från öster men kineserna sa att den kom från väster...
Något som jag alltid finner intressant i denna historia är väderförhållandena som rådde i regionen 1889. Det hade varit en lång torka som bränt sönder grödorna och marken öppnat sig. Sedan följde ett intensiv tid av regn som piskade marken och översvämningar följde.
Samma sak hände i Guandongprovinsen i Kina 1957...
När fågelinfluensan upptäcktes i Hong Kong 1997 hade återigen dessa väderförhållanden gjort sig gällande. Vad jag vill ha sagt med detta är inte att de skadliga partiklarna uppstod från dålig jord likt de forskare som stödde miasma teorin under 1800-talet utan att avföringen från fågel, vild som tam, höns som anka, frisk som sjuk spred sig i regionen med katastrofala följder.
Vi vet idag att spanskans virus härstammade från fågel. Vår hushållning med fåglar var i stort sett likvärdig över hela jordklotet under tidigt 1900-tal och därför är det extremt svårt att finna platsen där övergången mellan fågel till människa till människa ägde rum.
Kanske var det Kansas, Frankrike eller Kina. Om Richard Shope hade rätt så borde det finnas fler länder som kan bekräfta en "första" mindre dödlig influensavåg hösten 1917, våren 1918.
Men tillsvidare får våra vänner i väster förmedla sin version som den mest troliga. Det påminner faktiskt lite smått om när polion spred sig under tidigt 1900-tal och amerikanerna gjorde den till "sin" sjukdom. Att de främsta forskarna i ämnet var från Europa och att de första epidemierna startade här spelade ingen roll.
För dig som vill läsa mer om spanskans ursprung rekommenderar jag faktiskt Edwin Oakes Jordans bok "Epidemic Influenza". Den är förvisso från 1924 men den ger en inblick hur dåtidens forskare såg på spanska sjukan och dess ursprung. Den finns att läsa online på Uof Toronto Libraries. http://link.library.utoronto.ca/booksonline/digobject.cfm?Idno=B9900339
Min inställning är och har alltid varit att nå så nära förstahandsinformation som möjligt. Om du orkar läsa igenom denna bok inser du att samma fakta som Jordan tog fram 1924 fortfarande lever kvar nästan 90 år senare. Lycka till.
Nya socknar i Dalom
Det har gått ett tag sedan jag gjorde något inlägg och det beror på att två nya socknar har studerats lite extra. Det är Stora Tuna och Svärdsjö som väckt min uppmärksamhet.
När det gäller Stora Tuna håller jag på att förbereda besök på ett flertal arkiv. Dels vill jag veta hur socknen såg ut 1918 och vilka problem som uppstod i samhället med den enorma inflyttning som skedde p.g.a Domnarvets järnverk. Rune Björke har skrivit en bok som heter "Sjukvården i Borlänge under 200 år" som givit mig insyn i en del av problematiken. Jag har träffat Rune och han lånade mig några andra böcker om Borlänge som även de kompletterar delar av pusslet t.ex. Mats Hellspongs bok "Borlänge - ett brukssamhälle" från 1973.
Men det är i Borlänge stadsarkiv som jag hoppas att finna mer information om den då rådande situationen. Skolarkivet kommer att vara extra intressant då jag fortfarande söker information om den ständigt återkommande Carl Kling.
När det gäller Svärdsjö socken så har jag en längre tid funderat över att ta kontakt med en gammal vän som heter Jan-Ove Fröjd. Orsaken till detta är att jag fann två bröder, Wilhelm och Helmer Fröjd i dödsböckerna från november 1918.
Nu slumpade det sig att Jan-Ove kom förbi min arbetsplats i ett annat ärende och jag nämnde ovanstående händelse. Han blev lite förvånad över att han inte hört något om detta förut och det var först när jag visade honom min lista över avlidna i Dalarna som han förstod mitt syfte med frågan.
Många blir förvånade när jag nämner min något udda hobby...
Jan-Ove återkom någon dag senare och lämnade över två böcker som gjorts av lokala studiecirklar och där nämndes det att hans farfars bröder avlidit i spanska sjukan med ett dygns mellanrum. Han försåg mig även med namn och telefonnummer till de i släkten som kunde veta mer.
Några timmar senare satt jag i telefonintervju med hans faster. Efter den sedvanliga förklaringen varför en 42-årig dalmas studerar spanska sjukan och vill skriva om just deras avlidna släkting/släktingar fick jag löftet att de självklart hjälper till att ge mig mer information då jag även väckt deras intresse.
Det finns ett fotografi på dessa unga pojkar som dog så unga. De var bara 16 respektive 13 år gamla när spanskan tog deras liv. Fotografiet är så skarpt så du ser hur cyanosen färgat deras läppar mörka - en fantastisk bild som väcker känslor än idag. Vi älskar alla våra barn och jag hoppas att en liknande farsot kan stoppas från att återupprepa sig igen.
Den fantastiske Pasteur fick mycket kritik för sina vaccinationer men det går inte att kringgå det faktum att de räddar liv.
När det gäller Stora Tuna håller jag på att förbereda besök på ett flertal arkiv. Dels vill jag veta hur socknen såg ut 1918 och vilka problem som uppstod i samhället med den enorma inflyttning som skedde p.g.a Domnarvets järnverk. Rune Björke har skrivit en bok som heter "Sjukvården i Borlänge under 200 år" som givit mig insyn i en del av problematiken. Jag har träffat Rune och han lånade mig några andra böcker om Borlänge som även de kompletterar delar av pusslet t.ex. Mats Hellspongs bok "Borlänge - ett brukssamhälle" från 1973.
Men det är i Borlänge stadsarkiv som jag hoppas att finna mer information om den då rådande situationen. Skolarkivet kommer att vara extra intressant då jag fortfarande söker information om den ständigt återkommande Carl Kling.
När det gäller Svärdsjö socken så har jag en längre tid funderat över att ta kontakt med en gammal vän som heter Jan-Ove Fröjd. Orsaken till detta är att jag fann två bröder, Wilhelm och Helmer Fröjd i dödsböckerna från november 1918.
Nu slumpade det sig att Jan-Ove kom förbi min arbetsplats i ett annat ärende och jag nämnde ovanstående händelse. Han blev lite förvånad över att han inte hört något om detta förut och det var först när jag visade honom min lista över avlidna i Dalarna som han förstod mitt syfte med frågan.
Många blir förvånade när jag nämner min något udda hobby...
Jan-Ove återkom någon dag senare och lämnade över två böcker som gjorts av lokala studiecirklar och där nämndes det att hans farfars bröder avlidit i spanska sjukan med ett dygns mellanrum. Han försåg mig även med namn och telefonnummer till de i släkten som kunde veta mer.
Några timmar senare satt jag i telefonintervju med hans faster. Efter den sedvanliga förklaringen varför en 42-årig dalmas studerar spanska sjukan och vill skriva om just deras avlidna släkting/släktingar fick jag löftet att de självklart hjälper till att ge mig mer information då jag även väckt deras intresse.
Det finns ett fotografi på dessa unga pojkar som dog så unga. De var bara 16 respektive 13 år gamla när spanskan tog deras liv. Fotografiet är så skarpt så du ser hur cyanosen färgat deras läppar mörka - en fantastisk bild som väcker känslor än idag. Vi älskar alla våra barn och jag hoppas att en liknande farsot kan stoppas från att återupprepa sig igen.
Den fantastiske Pasteur fick mycket kritik för sina vaccinationer men det går inte att kringgå det faktum att de räddar liv.
Torka inte tårar utan handskar
Det går en tv-serie just nu som bygger på Jonas Gardells bok "Torka inte tårar utan handskar".
Den handlar om några människors liv med HIV och samhällets reaktion på detta.
Då jag började intressera mig för infektionssjukdomar för några år sedan fick jag en
anledning att analysera allt vad jag lärt mig om dessa och HIV var en av dem.
Jag har personligen vänner både i Thailand och i Sverige som är HIV-positiva och
kunskap om viruset är det enda som tar bort rädslan.
När jag reste till Thailand första gången 2004 fick jag höra en hel del ogrundade fakta
av diverse folk. Det finns många myter som lever kvar sedan 1980-talet och jag
måste erkänna att även jag trodde på en del av dem.
Den första veckan gick jag omkring i Bangkok och lyckades självklart gå förbi
ett Medical HIV center. All ogrundad fakta fick en flashback.
Eftersom Bangkok är en stad med vimmel och trafikkaos frågade jag personalen
på TAT (turistbyrån) efter något ställe i närheten med bad och stränder.
Leende skickade de iväg mig till Pattaya.
Staden var under dagtid precis vad jag sökt efter men ingen hade talat om för mig
att nattlivet var betydligt vildare. På hotellet kunde du få in lokala tv-stationer
där inslag från Pattayas HIV Center visades med regelbundna intervaller.
Budskapet var mer än övertydligt: ANVÄND KONDOM ANNARS FÅR DU DET HÄR!
Några år senare anförtrodde en gammal vän till mig att han blivit HIV-smittad. Han hade
som så många andra svenskar besökt just Pattaya enligt han själv njutit av livets goda frukter.
Han hade varit fullt medveten om riskerna men eftersom bartjejerna
testas regelbundet (en gång i månaden) var det säkert sades det. Fel, mycket fel.
Förvisso testades tjejerna och läkaren som utförde testerna kunde med ett enkelt
blodprov ge besked inom någon timme. Något som kan anses något märkligt då
det inte finns utrustning på mottagningen och proven måste skickas iväg.
Det visade sig att läkaren tog betalt men inte gjorde så mycket mer. Svaret till varje
tjej var ett enkelt "kanske, kanske inte, använd kondom för säkerhets skull".
I vilket fall kom min vän hem till Sverige och hade dragit på sig en ihärdig förkylning
som inte ville släppa under vintern. Hans kompiser hade på skoj sagt att han skulle
gå och testa sig eftersom han hade varit i "Thailand och spelat golf på 19:e hålet".
Tiden gick och ingen av oss märkte någon skillnad på honom förutom att han slutade
åka till Thailand.
Orsaken att han valde att anförtro mig sin hemlighet hade faktiskt att göra med min
forskning om historisk influensa. Under ett besök hos honom berättade jag att familjen
besökt släktingar i Chayaphum i Thailand där både man och hustru smittats.
Mannen hade arbetat i Bangkok och besökt en prostituerad under tiden. Thailändska
män är i stor utsträckning mot användandet av kondom. Det är lite som vissa svenskar
brukar tala om att äta banan med skal på.
Väl hemma i byn igen smittade han ovetande sin hustru med viruset. Hustrun blev sjuk
först och då orsaken blev känd fick mannen krypa till korset och erkänna sitt fatala
snedsprång. Det var en märklig känsla att sitta där och äta med dem och få en
thailändsk lektion över hur livet fungerar.
I Thailand är alkohol, rökning och trafiken större dräpare än influensa, denguefeber,
malaria, rabies, polio, tuberculos, astma och HIV tillsammans. Livet är dessutom
en cirkel som söker sitt slut innan du når din nästa nivå.
Den skrämselpropaganda som vi under 80-talet mötte i Sverige har aldrig funnits
på den thailändska landsbygden. Acceptansen gentemot HIV-positiva är annorlunda
och den stigma som sjukdomen har här finns inte.
Paret hade fått bromsmediciner till en början men då ekonomin var dålig kunde de inte
fortsätta att betala för den.
Min gamle vän i Sverige hade däremot fått all tänkbar hjälp att bekämpa viruset.
Den första tiden hade han fått medicin men då virusnivån i blodet sjunkit till en lägre
nivå upphörde behovet av medicineringen. Däremot måste han 2-3 gånger om året
besöka infektionskliniken för att kolla sina värden. Allt gratis.
Dessutom fick han hjälp av psykolog till en början och erbjudande om att ingå
i en stödgrupp och träffa andra HIV-positiva. Det senare avböjde han dock då han var
rädd att det skulle komma ut att han var smittad.
När svininfluensan H1N1 dök upp 2009 vaccinerade han sig eftersom han tillhörde
en av riskgrupperna.
När jag letat efter information om Carl Kling har jag sökt efter förstahandskällor
och en av dem är Lars-Olof Kallings som är en mycket känd forskare inom HIV.
Han hade arbetat på SBL när Kling levde och gav mig lite information om honom.
Det var först efteråt jag insåg vilka fantastiska insatser personalen på SBL gjorde
i det tysta. Det känns lite tråkigt att de inte får allmänhetens uppskattning på
ett mer synbart sätt men det är kanske det som gör dem så fantastiska.
.
Stora Skedvi
Sakta går arbetet framåt och nu har jag börjat läsa in mig på Stora Skedvi socken.
Likt många av dåtidens socknar i Dalarna var den stor till ytan och långt mellan by
och gård.
Skedvi hade ingen tågförbindelse och de vanligaste förbindelserna var via den gamla
landsvägen eller dalälven som sakta flyter fram. Statistiskt sett blev socknen mycket
hårt drabbat med hög dödlighet rent procentuellt sett.
Jag har som vanligt kontaktat både hembygdsförening och församlingen för att
få veta om det finns något i de lokala arkiven. Hembygdsföreningen kunde dessvärre
inte hjälpa mig utan behöver mer fakta från min sida vilket jag mer än gärna bistår
dem med.
Vår hederliga gamla kyrka kan man dock alltid lita på. Likt en gammal gråsten ligger
den tryggt på sin plats och arkiven är oftast intakta. Stora Skedvis kyrka har en
avdelning som i folkmun kallas spanska varvet. Jag har genom åren besökt flera
kyrkogårdar med gamla gravar från spanskans tidevarv.
Många gravstenar har "försvunnit" och gravarna lagts till minneslundarna men oftast
finner jag alltid någon kvar.
De närmaste veckorna ligger alltså denna socken under luppen.
Men som vanligt fortsätter jag komplettera tidigare forskning när jag får tillfälle.
Jag återkommer
INTERNETPROBLEM
På grund av flytt har mitt internet varit utslaget i mer än TVÅ månader.
Under denna internetfria tid har jag besök både Kungliga biblioteket
och Riksarkivet i Stockholm. Mina intryck av dessa besök är något
blandat då jag letar efter en nål bland andra nålar.
Du måste veta exakt var du ska leta för att finna det du söker.
Nåväl, personalen på Riksarkivet hjälpte mig att finna Influensabyråns
handlingar (1918-1924) och till min stora förvåning överensstämmer
inte Dalarnas rapport med den som finns i Landstinget arkiv i Håksberg
rörande spanska sjukan hösten 1918.
Det är smittvägarna som inte stämmer överens med tidningarnas
rapporteringar. Enligt Influensabyråns handling kom det första fallet
i Rättvik men enligt både tidning som Håksbergsarkivet kom
det i Ludvika, sedan Falun och vidare.
När det gäller Carl Kling har jag funnit ett spår från 1924 som jag
håller på att följa upp. Jag söker svar om hans uppväxt och skolgång
som kan ha påverkat hans val av yrke senare i livet.
Sven Gard blev intervjuad av Sveriges Radio i början av 80-talet och
poliopionjären Dr. Kling var ämnet. Som vanligt fick jag fler frågor
än svar men ännu en bit i en människas livspussel föll på plats.
En annan forskare som jag följt upp är Alfred Pettersson 1867-1951.
Som svensk mikrobiologis fader och föreståndare till SBL 1909-1918 har
även han en del i detta pussel. Det jag söker just nu är den bok som
gavs till honom på hans 50-års dag. I denna bok ska Carl Landsteiner
beskrivit sin stora beundran för Petterssons insatser vilket ställer svensk
medicinsk forskning i fronten under sent 1800-tal till tidigt 1900-tal.
Nåväl, jag får väl återkomma med mer när mitt internet därhemma fungerar
igen...
Vaccinfabriken som försvann
Intresset för influensa återuppväcktes 1997-1998 då ett internationellt forskarlag
lett av Kirsty Duncan (Kanada) och John Oxford (England) påbörjade arbetet med
en expedition till Spetsbergen för att finna rester av spanskans virus i några
gamla gravar. Förberedelserna hade tagit lång tid men då de inte ville riskera
att öppna pandoras ask igen följdes högsta säkerhetsklass.
Kirsty har fått lite oförtjänt kritik för sin insats i projektet men faktum kvarstår
att hennes jobb med att samla in pengar och få medias uppmärksamhet var mer
än godkänt.
Kirsty Duncan John Oxford
Samtidigt hade Center of Disease Control (CDC) i Atlanta gjort en stor upptäkt
i sitt laboratorium. Jeffery Taubenberger som tidigare hade samarbetat med
Duncan och Oxford hade valt ett annan väg för att finna spanskans virus.
USA hade sedan lång tid sparat olika typer av vävnadsprover för framtida
forskning och i ett av dessa prover fanns spår av ett influensavirus.
jeffery Taubenberger
Resultatet publicerades strax före Spetsbergsexpeditionens slutfas och
när f.d. svensken Johan Hultin kunde bekräfta CDC:s resultat gick luften
ur Duncan och Oxfords projekt. Förvisso öppnades gravarna men då
gravarna var för grunda hade vävnaderna förstörts.
Duncan/Oxfords arbete slutade i ett fiasko rent forskningsmässigt men
medialt var det starten på något stort. Mer detaljerat om ovanstående
kan du finna i Gina Kolatas bok om spanska sjukan: Flu: The Story of the
Great Influenza pandemic, 2001. Det var den första boken på nästan
20 år som tog upp ämnet och snart skulle fler författare/historiker följa som:
A.W Crosbys, America’s Forgotten Pandemic, 2003
J.M Barrys, The Great Influenza: The Epic Story of the Greatest Plague in History,
2004.
Gina Kolata Alfred W Crosby John M Barry
Samtidigt som Spetsbergsexpeditionen planerats hade oroväckande rapporter
dock kommit från Hong Kong. Fågelinfluensan (H5N1) tagit sina första offer.
Under 1997-1998 slaktades miljontals fjäderfän i rädslan över en ny pandemi.
Under de följande åren kunde vi följa hur H5N1 spred sig från land till land
i framförallt Asien. Intresset på hemmaplan ökades och antalet uppsatser
från högskolorna likaså. När det gäller vår svenska forskning ligger
Margareta Åmans doktorsavhandling i särklass och dess källförteckning
är rent superb. Margareta hade börjat arbeta med sin avhandling långt
före Spetsbergsexpeditionen så den är mer "jordnära" än många sentida
publikationer. Tyvärr har jag inget foto på Margareta och har inte heller haft
någon kontakt men jag får väl tacka henne någon gång i framtiden.
En ovanligt välskött kycklingfarm i Thailand
I januari 2004 nådde H5N1 Thailand och som världens fjärde största
producent inom kycklingsindustrin blev resultatet förödande för många
thailändare även på landsbygden. Den dåvarande regeringen fick kritik
för att ha mörkat influensans framfart som till sitt försvar sade att de
ville undvika panik. Ett beslut som faktiskt var rätt men det återkommer
jag om en annan gång. Sverige importerade 2003, 172533 kg kyckling...
Under en konferens i november 2004 sade Klaus Stöhr från WHO:
"Vi befinner oss närmare en pandemi än vi någonsin varit".
När en av våra kvällstidningar rapporterade om detta infogade de en liten
faktaruta som samtidigt berättade att "vid influensapandemin 1918-19 dog
drygt 20 miljoner människor, andra utbrott inträffade 1957 och 1968".
Tydligen ansåg reportern att det betydligt mindre dödstalen från Asiaten
och HongKong inte var så spännade att nämna.
I vilket fall så hade fågelinfluensan börjat väcka intresse och frågan om
en Nordisk vaccinfabrik dök upp på politikernas bord 2004.
Det var SBL vaccin som gjorde en intresseanmälan och den då S-ledda
regeringens förhandlare Lars Rekke gav dem uppdraget att utreda
möjligheterna till en sådan fabrik. En utredning som skulle vara i mer än
två år och kosta 8 miljoner kronor.
Detta SBL vaccin har en mycket intressant historia som sträcker sig
tillbaka till 1909. Förkortningen SBL (Statens Bakteriologiska Laboratorium)
uppstod först 1919 och ersatte Statsmedicinska Anstalten.
Det är denna organisation som fångat mitt intresse det senaste året och
då framförallt en av dess föreståndare. Carl Kling från Falun, Dalarna.
Men det här går jag in på nästa gång.
SBL i Solna 1937
Under tiden som utredningen pågick började landstingen se över sin
beredskap och i februari sade Socialstyrelsen att medicinen inte räcker
till alla utan enbart samhällets nyckelpersoner. Med "medicin" menades
de antivirala medel som heter Tamiflu och Relenza.
Medel som INTE ersätter vaccin men kan lindra sympomen av influensa.
Under 2005 öppnade ECDC (European Centre for Diseace Control) i
Solna med uppgift att förhindra nya utbrott av sjukdomar som HIV,
SARS, influensa e.t.c.
Rädslan för H5N1 piskades upp av framförallt kvällstidningarna som
löpsedel efter löpsedel spred desinformation. Läkemedelstillverkaren
Roches försäljning av Tamiflu tiofaldigades från 2004 till 2005.
En bästsäljare för Roche
I januari 2006 kommer det första dödsfallet i fågelinfluensa utanför Asien
i Turkiet. Våren 2006 återfinns viruset i ett fågelhägn utanför Oskarshamn
och det är nu mitt föregående inlägg startar.
I december 2007 presenteras slutligen SBL vaccins utredning.
Byggnationen skulle ske i Solna och kosta 500 miljoner kronor och göras
i etapper. När det gällde själva vaccinproduktionen skulle äggbaserad
framställning köras inledningsvis för att gradvis övergå till cellkulturs-
eller insektscellbaseradteknik.
Regeringen påbörjade nu sin egen utredning med en expertgrupp
bestående av:
Ragnar Norrby, generaldirektör SMI
Marta Granström, professor mikrobiologi, KI
Peter Hambleton, konsult
Svenska Läkemedelsverket
Holländska Läkemedelsverket
Nu var det mycket olyckligt att den ekonomiska krisen sammanföll
under samma tidsperiod. Sverige har i över 100 år varit känt för
dess statliga stöd till medicinsk forskning även om stödet successivt
minskat genom åren. Det är främst forskning som INTE genererar
vinst omgående som blir lidande, bl.a. antibiotikaforskning.
Det spelade egentligen ingen roll att det då satt en borgerlig regering
vid makten då ekonomin styr oavsett politiskt partifärg.
Expertgruppen kom fram till att det fanns tekniska brister i SBL vaccins
koncept och hänvisade mest till att cellkulturstekniken var oprövad
teknik och det snabba genombrott SBL nämnt inte skett.
Dessutom hade den ekonomiska krisen satt sina spår och byggnationen
skulle troligen uppgå till en miljard kronor.
Att en Nordisk vaccinfabrik skulle minska den monopolliknande ställning
som ett fåtal större aktörer har på marknaden beaktades inte,
WHO varnade 2009 för brist på vaccin och med tanke på Sveriges åldrande
befolkning skulle riskgrupperna bli allt större, inte heller det beaktades.
En Nordisk vaccinfabrik skulle INTE byggas...
Men med en ökande oro för H5N1 måste de dock göra något. Svaret kom
under en konferens i Köpenhamn där det pandemiska hotet behandlades.
Norge hade sedan tidigare ett vaccinavtal med en privat producent och
när planerna på vaccinfabriken skrotats gjorde både Danmark och Sverige
samma sak.
En upphandling av 18 miljoner doser av influensavaccin till ett värde av
1.4 miljarder vanns av brittiska GlaxoSmithKline.
Brittiska GlaxoSmithKline med vaccintillverkning i Tyskland
Nu när hysterin kring svininfluensan a.k.a. nya influensan a.k.a. H1N1
har lagt sig med narkolepsi, skvalen o.s.v. bör vi ändå se vaccinering
med neutrala ögon. Av de nästan 6 miljoner doser som gavs under
pandemin har endast några hundra rapporter av allvarliga bieffekter
uppstått. Rent procentuellt är det lågt.
Vem som bär ansvaret till att informationen om riskerna av vaccinering
lär aldrig fastslås. Men ända sedan Jenner började sina vaccineringar
1796 har vaccin räddat mer liv än det går att beskriva.
När Pasteur tog vid på 1860-talet och senare Koch fick vi ett effektivt
vapen mot många farsoter.
Det stora problemet blir nu att återvinna det förtroende som förlorats
efter svininfluensan och förbereda sig inför nästa influensavåg som kommer
att komma i framtiden. Risken finns att Svensson vill ha en Nordisk
vaccinfabrik med egen produktion framför utländsk. Precis som vid köttdisken,
svensk eller irländsk? priset skiljer sig men vad är bäst?
Nästa gång handlar det om Kling och SBL så ha det gott.
lett av Kirsty Duncan (Kanada) och John Oxford (England) påbörjade arbetet med
en expedition till Spetsbergen för att finna rester av spanskans virus i några
gamla gravar. Förberedelserna hade tagit lång tid men då de inte ville riskera
att öppna pandoras ask igen följdes högsta säkerhetsklass.
Kirsty har fått lite oförtjänt kritik för sin insats i projektet men faktum kvarstår
att hennes jobb med att samla in pengar och få medias uppmärksamhet var mer
än godkänt.
Kirsty Duncan John Oxford
Samtidigt hade Center of Disease Control (CDC) i Atlanta gjort en stor upptäkt
i sitt laboratorium. Jeffery Taubenberger som tidigare hade samarbetat med
Duncan och Oxford hade valt ett annan väg för att finna spanskans virus.
USA hade sedan lång tid sparat olika typer av vävnadsprover för framtida
forskning och i ett av dessa prover fanns spår av ett influensavirus.
jeffery Taubenberger
Resultatet publicerades strax före Spetsbergsexpeditionens slutfas och
när f.d. svensken Johan Hultin kunde bekräfta CDC:s resultat gick luften
ur Duncan och Oxfords projekt. Förvisso öppnades gravarna men då
gravarna var för grunda hade vävnaderna förstörts.
Duncan/Oxfords arbete slutade i ett fiasko rent forskningsmässigt men
medialt var det starten på något stort. Mer detaljerat om ovanstående
kan du finna i Gina Kolatas bok om spanska sjukan: Flu: The Story of the
Great Influenza pandemic, 2001. Det var den första boken på nästan
20 år som tog upp ämnet och snart skulle fler författare/historiker följa som:
A.W Crosbys, America’s Forgotten Pandemic, 2003
J.M Barrys, The Great Influenza: The Epic Story of the Greatest Plague in History,
2004.
Gina Kolata Alfred W Crosby John M Barry
Samtidigt som Spetsbergsexpeditionen planerats hade oroväckande rapporter
dock kommit från Hong Kong. Fågelinfluensan (H5N1) tagit sina första offer.
Under 1997-1998 slaktades miljontals fjäderfän i rädslan över en ny pandemi.
Under de följande åren kunde vi följa hur H5N1 spred sig från land till land
i framförallt Asien. Intresset på hemmaplan ökades och antalet uppsatser
från högskolorna likaså. När det gäller vår svenska forskning ligger
Margareta Åmans doktorsavhandling i särklass och dess källförteckning
är rent superb. Margareta hade börjat arbeta med sin avhandling långt
före Spetsbergsexpeditionen så den är mer "jordnära" än många sentida
publikationer. Tyvärr har jag inget foto på Margareta och har inte heller haft
någon kontakt men jag får väl tacka henne någon gång i framtiden.
En ovanligt välskött kycklingfarm i Thailand
I januari 2004 nådde H5N1 Thailand och som världens fjärde största
producent inom kycklingsindustrin blev resultatet förödande för många
thailändare även på landsbygden. Den dåvarande regeringen fick kritik
för att ha mörkat influensans framfart som till sitt försvar sade att de
ville undvika panik. Ett beslut som faktiskt var rätt men det återkommer
jag om en annan gång. Sverige importerade 2003, 172533 kg kyckling...
Under en konferens i november 2004 sade Klaus Stöhr från WHO:
"Vi befinner oss närmare en pandemi än vi någonsin varit".
När en av våra kvällstidningar rapporterade om detta infogade de en liten
faktaruta som samtidigt berättade att "vid influensapandemin 1918-19 dog
drygt 20 miljoner människor, andra utbrott inträffade 1957 och 1968".
Tydligen ansåg reportern att det betydligt mindre dödstalen från Asiaten
och HongKong inte var så spännade att nämna.
I vilket fall så hade fågelinfluensan börjat väcka intresse och frågan om
en Nordisk vaccinfabrik dök upp på politikernas bord 2004.
Det var SBL vaccin som gjorde en intresseanmälan och den då S-ledda
regeringens förhandlare Lars Rekke gav dem uppdraget att utreda
möjligheterna till en sådan fabrik. En utredning som skulle vara i mer än
två år och kosta 8 miljoner kronor.
Detta SBL vaccin har en mycket intressant historia som sträcker sig
tillbaka till 1909. Förkortningen SBL (Statens Bakteriologiska Laboratorium)
uppstod först 1919 och ersatte Statsmedicinska Anstalten.
Det är denna organisation som fångat mitt intresse det senaste året och
då framförallt en av dess föreståndare. Carl Kling från Falun, Dalarna.
Men det här går jag in på nästa gång.
SBL i Solna 1937
Under tiden som utredningen pågick började landstingen se över sin
beredskap och i februari sade Socialstyrelsen att medicinen inte räcker
till alla utan enbart samhällets nyckelpersoner. Med "medicin" menades
de antivirala medel som heter Tamiflu och Relenza.
Medel som INTE ersätter vaccin men kan lindra sympomen av influensa.
Under 2005 öppnade ECDC (European Centre for Diseace Control) i
Solna med uppgift att förhindra nya utbrott av sjukdomar som HIV,
SARS, influensa e.t.c.
Rädslan för H5N1 piskades upp av framförallt kvällstidningarna som
löpsedel efter löpsedel spred desinformation. Läkemedelstillverkaren
Roches försäljning av Tamiflu tiofaldigades från 2004 till 2005.
En bästsäljare för Roche
I januari 2006 kommer det första dödsfallet i fågelinfluensa utanför Asien
i Turkiet. Våren 2006 återfinns viruset i ett fågelhägn utanför Oskarshamn
och det är nu mitt föregående inlägg startar.
I december 2007 presenteras slutligen SBL vaccins utredning.
Byggnationen skulle ske i Solna och kosta 500 miljoner kronor och göras
i etapper. När det gällde själva vaccinproduktionen skulle äggbaserad
framställning köras inledningsvis för att gradvis övergå till cellkulturs-
eller insektscellbaseradteknik.
Regeringen påbörjade nu sin egen utredning med en expertgrupp
bestående av:
Ragnar Norrby, generaldirektör SMI
Marta Granström, professor mikrobiologi, KI
Peter Hambleton, konsult
Svenska Läkemedelsverket
Holländska Läkemedelsverket
Nu var det mycket olyckligt att den ekonomiska krisen sammanföll
under samma tidsperiod. Sverige har i över 100 år varit känt för
dess statliga stöd till medicinsk forskning även om stödet successivt
minskat genom åren. Det är främst forskning som INTE genererar
vinst omgående som blir lidande, bl.a. antibiotikaforskning.
Det spelade egentligen ingen roll att det då satt en borgerlig regering
vid makten då ekonomin styr oavsett politiskt partifärg.
Expertgruppen kom fram till att det fanns tekniska brister i SBL vaccins
koncept och hänvisade mest till att cellkulturstekniken var oprövad
teknik och det snabba genombrott SBL nämnt inte skett.
Dessutom hade den ekonomiska krisen satt sina spår och byggnationen
skulle troligen uppgå till en miljard kronor.
Att en Nordisk vaccinfabrik skulle minska den monopolliknande ställning
som ett fåtal större aktörer har på marknaden beaktades inte,
WHO varnade 2009 för brist på vaccin och med tanke på Sveriges åldrande
befolkning skulle riskgrupperna bli allt större, inte heller det beaktades.
En Nordisk vaccinfabrik skulle INTE byggas...
Men med en ökande oro för H5N1 måste de dock göra något. Svaret kom
under en konferens i Köpenhamn där det pandemiska hotet behandlades.
Norge hade sedan tidigare ett vaccinavtal med en privat producent och
när planerna på vaccinfabriken skrotats gjorde både Danmark och Sverige
samma sak.
En upphandling av 18 miljoner doser av influensavaccin till ett värde av
1.4 miljarder vanns av brittiska GlaxoSmithKline.
Brittiska GlaxoSmithKline med vaccintillverkning i Tyskland
Nu när hysterin kring svininfluensan a.k.a. nya influensan a.k.a. H1N1
har lagt sig med narkolepsi, skvalen o.s.v. bör vi ändå se vaccinering
med neutrala ögon. Av de nästan 6 miljoner doser som gavs under
pandemin har endast några hundra rapporter av allvarliga bieffekter
uppstått. Rent procentuellt är det lågt.
Vem som bär ansvaret till att informationen om riskerna av vaccinering
lär aldrig fastslås. Men ända sedan Jenner började sina vaccineringar
1796 har vaccin räddat mer liv än det går att beskriva.
När Pasteur tog vid på 1860-talet och senare Koch fick vi ett effektivt
vapen mot många farsoter.
Det stora problemet blir nu att återvinna det förtroende som förlorats
efter svininfluensan och förbereda sig inför nästa influensavåg som kommer
att komma i framtiden. Risken finns att Svensson vill ha en Nordisk
vaccinfabrik med egen produktion framför utländsk. Precis som vid köttdisken,
svensk eller irländsk? priset skiljer sig men vad är bäst?
Nästa gång handlar det om Kling och SBL så ha det gott.
Fågelinfluensa 2006-2011
Året var 2006 och vi myste i den härliga vårsolen vid Backa vad i Sundborn. Platsen har i
decennier varit en samlingspunkt för allehanda fåglar och det betyder en ständig ström av
ornitologer med kikare och kameror.
Eftersom min arbetsplats ligger nära detta vatten hade vi lärt känna de flesta av dessa
friluftsklädda människor och ett samtalsämne som ständigt dök upp den här våren var
rapporterna om fågelinfluensa.
Under mars månad hade flera fall av smittad sjöfågel hittats i södra Sverige och även
om det är en lång väg till Dalarna låg oron i luften.
Något som gladde var dock det nya svanparet som kommit till vaden. En glädje som skulle
bytas ut till sorg när fågelskådaren Kalle Bergström kom in genom dörren och sade att en
av svanarna låg död på isen och den andra verkar sjuk eller skadad.
Han lånade vår telefon och ringde djurskyddsinspektören Anna Sörlin.
Nu var det en mycket besvärad inspektör som kom ut till Backa och viljan att undersöka
saken närmare verkade onödigt. Dessutom låg ju svanarna ute på de mjuka vårisen...
Nåja, hon ringde efter en kommunjägare och dessutom kom räddningstjänsten med
nödvändig utrustning om något skulle hända. Den sjuka svanen sköts och låg vid sin döda
partner när djurskyddsinspektören med bestämda steg klev ut på isen.
En meter - två meter - fem meter - PLASK. Räddningstjänsten fick hjälpa henne att nå de
döda svanarna och tillbaka till land. Eftersom tidningarna var på plats fick en genomvåt
inspektör svara på deras frågor och säga att fåglarna nu skulle föras till Statens
veterinärmedicinska anstalt för vidare obduktion.
En vecka senare kom svaret och fågelskådarna kunde andas ut. Det var inte fågelinfluensa,
den här gången...
Det här hände något år innan jag började studera historiska pandemier men minnet lever kvar.
2010 publicerade Björn Olsen sin bok; Pandemi, myterna-fakta-hoten. En bok som jag
givetvis köpte i ivern över att finna något nytt om spanskan. Tyvärr fanns det inget nytt för
mig om detta men det fanns annat i boken som är värt att fundera över.
Björn är överläkare och professor i infektionssjukdomar samt hängiven ornitolog.
Han har även arbetat med forskningsprojektet i Kalmar som undersöker förekomsten av
infektionssjukdomar hos fågel i det vilda.
Det som fick mig att höja ögonbrynen var hans alarmerande ord om antibiotikaforskningen.
Björn gav exempel på att vårt sista vapen mot influensakomplikationer kan bli verkningslöst!
Antibiotikaforskning anses vara olönsamt och tiden bara går och resistensen breder ut sig.
När jag tagit upp detta för olika smittskyddsläkare i Landstinget Dalarna har samma oro
uppdagat sig och irritation över att de styrande saknar drivkraft att ta beslut i frågan.
Något som jag tar upp nästa gång då vaccinfabriken i Sverige hamnar i fokus.
Som en fotnot kan jag nämna att jag under hösten gjorde ett jobb för ett fågelskådarsällskap
och kom in på ovanstående ämne. Jag minns inte namnet på kvinnan jag talade med men
hon sade att de förvånats över att förekomsten av fågelinfluensa varit vanligare än de först trott.
Men av alla influensor och infektionssjukdomar som fåglar har är det endast ett fåtal som
kan smitta oss människor.
Då min fru är från Thailand har jag ofta besökt landet och då menar jag landet.
Långt ifrån civilisationen, nära gränsen till Laos har familjen Bylund ett litet hus
som mest liknar ett uthus med våra mått mätt.
Här bor halva släkten mycket enkelt med hundar, katter, kor, svin och massvis
med höns. Visst låter det som kaos men det har sin charm.
Kampen mot influensa har varit hård i sydostasien och även frugans hemby
fick 2009 ett besök av någon typ av smittskyddsorganisation. Alla skulle skyddas
mot influensa och vi fick telefonsamtal hem till Sverige om att något verkade ha
hänt i området.
När jag fick reda på detta fann jag en möjlighet att intressera min fru i min udda hobby.
Under min första vistelse hade jag intervjuat äldre bybor om byns historia och hört
en berättelse om den gamla byn som försvann eftersom alla dog.
Rent tidsmässigt passar det in på spanska sjukan och snart hade jag börjat planera
för lite internationell forskning. Sommaren 2011 åkte vi åter till Thailand och resultatet
av den resan skriver jag om någon annan gång.
Ha det gott i vårkylan
Att gräva i arkiven kan bli din egen grav...
En av orsakerna till att det tog mig 2 1/2 år att fullfölja mitt arbete med spanska sjukan
i Sundborn berodde på svårigheterna att finna rätt i arkiven.
När jag senare beslutade mig för att expandera mitt märkliga intresse till hela Dalarna
hade jag redan funnit underlag till detta.
Att gå från ett statisktisk befolkningsunderlag på 2300 personer till 250000 är ett stort
steg men inte på något sätt omöjligt. Enligt statistiken avled 1922 personer i influensa eller
influensarelaterade åkommor.
Men i de flesta fall är antalet avlidna i statistiken över spanskan uppskattade.
Redan under de aktuella åren (1918-1920) ansåg förste provinsialläkaren att de siffror som
gavs var i nederkant och skulle höjas med några hundra personer.
Något som jag mer eller mindre tog som en utmaning att bevisa...
Idag finns det tack vare internet möjlighet att som privatperson gå in och kontrollera
kyrkböckerna i HELA Sverige tack vare företag som Genline.se och Ancestry.se.
Från SCB hade jag fått befolkningsmängden i varje socken i Dalarna och sakta började
jag gå igenom dödsböckerna från juli 1918 till juli 1920.
Det gick sakta framåt men efter några veckor hade jag framtagit ett underlag från
varje socken när det gällde antalet döda per 1000 invånare.
Men eftersom dödsorsakerna antecknades olika från socken till socken behövde jag
redigera mitt material. Framförallt var det lunginflammation som låg högt men även TBC:n
behövde en större justering. Nu gick jag tillbaka till perioden 1913 och slutade 1925 och
det arbetet tog ytterligare några veckor i anspråk.
Med det nya underlaget fick jag fram ett medelvärde när det gällde lunginflammation
och TBC (Tuberculos) som kunde jämföras med perioden spanskan var aktiv.
Mycket av det här arbetet hade jag kunnat gjort via SCB:s internettjänst över historisk
statistik men jag kände att jag ville köra mitt eget race först och jämföra min statistik med
den officiella. Min lista bestod av 2900 namn som dog av influensa eller andra katarrala
komplikationer. Efter att sedan räknat bort det antal som inte dog i spanskan rent statistisk
låg listan på ca 2300 personer något som styrker förste provinsialläkarens åsikt.
Jag kände mig nöjd men ville även testa en annan teori när jag ändå var i farten. Enligt vissa
forskare var orsaken att äldre personer inte insjuknade eller dog i spanskan att de levde
under den föregående influensapandemin 1889-1892 och därför fått delvis immunitet.
Det fanns en bruksläkare på Sandvikens bruk som undersökte ett eventuellt samband mellan
Ryska snuvan som den pandemin hette och spanskan. Ett 1000-tal personer ingick i hans
undersökning 1918 och resultatet publicerades i Svensk läkaretidning utan att göra något
större väsen av sig.
Gunnar Gibson hette läkaren och han upprepade undersökningen ett år senare publicerade
hans uppföljning i samma tidning. Hans resultat var att det inte fanns något som tydde på
immunitet hos de som smittats eller ej 1889-1892.
Jag har förgävets försökt få tag på originalhandlingarna utan resultat och släkten Gibson
verkar ha lämnat orten. Däremot har deras hembygsförening fått en förfrågan att hitta
något om sin forna bruksläkare.
Hur som helst så gjorde jag en "snabbtitt" i kyrkböckerna 1889-92 och jämförde statistiken
från åren 1885-1897 för att få fram överskottet av avlidna i katarrala sjukdomar. Svaret blev
att ungefär 500 dalfolk blev offer för Ryska snuvan.
Om du funderar på att göra ett eget arbete om spanska sjukan behöver du inte lägga ner
lika mycket tid som jag utan kan förenkla det hela genom att gå efter den officiella statistiken
i SOS dödsorsaker för åren 1918-1920. Men innan du börjar rekommenderar jag att du läser
Margareta Åmans doktorsavhandling om spanskan, Gina Kolatas "Flu: The Story of the Great
Influenza" och John Barrys "The Great Influenza".
Är du filmintresserad kan se: "We heard the bells" och BBC:s "The forgotten fallen".
Nästa gång jag skriver kommer det att handla om fågelinfluensa, vaccinfabriker och svininfluensa.
Något som råkade komma i min väg 2005-2009. Jag ska även försöka lära mig att få upp
lite bilder på bloggen.
Ha det gott
i Sundborn berodde på svårigheterna att finna rätt i arkiven.
När jag senare beslutade mig för att expandera mitt märkliga intresse till hela Dalarna
hade jag redan funnit underlag till detta.
Att gå från ett statisktisk befolkningsunderlag på 2300 personer till 250000 är ett stort
steg men inte på något sätt omöjligt. Enligt statistiken avled 1922 personer i influensa eller
influensarelaterade åkommor.
Men i de flesta fall är antalet avlidna i statistiken över spanskan uppskattade.
Redan under de aktuella åren (1918-1920) ansåg förste provinsialläkaren att de siffror som
gavs var i nederkant och skulle höjas med några hundra personer.
Något som jag mer eller mindre tog som en utmaning att bevisa...
Idag finns det tack vare internet möjlighet att som privatperson gå in och kontrollera
kyrkböckerna i HELA Sverige tack vare företag som Genline.se och Ancestry.se.
Från SCB hade jag fått befolkningsmängden i varje socken i Dalarna och sakta började
jag gå igenom dödsböckerna från juli 1918 till juli 1920.
Det gick sakta framåt men efter några veckor hade jag framtagit ett underlag från
varje socken när det gällde antalet döda per 1000 invånare.
Men eftersom dödsorsakerna antecknades olika från socken till socken behövde jag
redigera mitt material. Framförallt var det lunginflammation som låg högt men även TBC:n
behövde en större justering. Nu gick jag tillbaka till perioden 1913 och slutade 1925 och
det arbetet tog ytterligare några veckor i anspråk.
Med det nya underlaget fick jag fram ett medelvärde när det gällde lunginflammation
och TBC (Tuberculos) som kunde jämföras med perioden spanskan var aktiv.
Mycket av det här arbetet hade jag kunnat gjort via SCB:s internettjänst över historisk
statistik men jag kände att jag ville köra mitt eget race först och jämföra min statistik med
den officiella. Min lista bestod av 2900 namn som dog av influensa eller andra katarrala
komplikationer. Efter att sedan räknat bort det antal som inte dog i spanskan rent statistisk
låg listan på ca 2300 personer något som styrker förste provinsialläkarens åsikt.
Jag kände mig nöjd men ville även testa en annan teori när jag ändå var i farten. Enligt vissa
forskare var orsaken att äldre personer inte insjuknade eller dog i spanskan att de levde
under den föregående influensapandemin 1889-1892 och därför fått delvis immunitet.
Det fanns en bruksläkare på Sandvikens bruk som undersökte ett eventuellt samband mellan
Ryska snuvan som den pandemin hette och spanskan. Ett 1000-tal personer ingick i hans
undersökning 1918 och resultatet publicerades i Svensk läkaretidning utan att göra något
större väsen av sig.
Gunnar Gibson hette läkaren och han upprepade undersökningen ett år senare publicerade
hans uppföljning i samma tidning. Hans resultat var att det inte fanns något som tydde på
immunitet hos de som smittats eller ej 1889-1892.
Jag har förgävets försökt få tag på originalhandlingarna utan resultat och släkten Gibson
verkar ha lämnat orten. Däremot har deras hembygsförening fått en förfrågan att hitta
något om sin forna bruksläkare.
Hur som helst så gjorde jag en "snabbtitt" i kyrkböckerna 1889-92 och jämförde statistiken
från åren 1885-1897 för att få fram överskottet av avlidna i katarrala sjukdomar. Svaret blev
att ungefär 500 dalfolk blev offer för Ryska snuvan.
Om du funderar på att göra ett eget arbete om spanska sjukan behöver du inte lägga ner
lika mycket tid som jag utan kan förenkla det hela genom att gå efter den officiella statistiken
i SOS dödsorsaker för åren 1918-1920. Men innan du börjar rekommenderar jag att du läser
Margareta Åmans doktorsavhandling om spanskan, Gina Kolatas "Flu: The Story of the Great
Influenza" och John Barrys "The Great Influenza".
Är du filmintresserad kan se: "We heard the bells" och BBC:s "The forgotten fallen".
Nästa gång jag skriver kommer det att handla om fågelinfluensa, vaccinfabriker och svininfluensa.
Något som råkade komma i min väg 2005-2009. Jag ska även försöka lära mig att få upp
lite bilder på bloggen.
Ha det gott
En blogg om Spanska sjukan i Dalarna och influensa
Detta är en nystartad blogg som handlar om mitt arbete att färdigställa en bok om spanska
sjukan i Dalarna. För dig som inte vet vad spanskan var för något kan jag lite kort nämna att
det var en influensapandemi som svepte över världen åren 1918-1920.
De första utredningarna som gjordes på 20-talet visade att minst 21 miljoner människor dog
i sviterna av influensa. Det här var en siffra som i senare undersökningar först höjdes
till 30 miljoner, sedan 50 miljoner och den sista och mest extrema talar om 100 miljoner avlidna.
Det exakta antalet lär vi aldrig få veta men den sistnämnda ser jag personligen som
en alldeles för hög siffra och lutar mig mest mot 30-35 miljoner som trolig.
Lilla Sverige blev ju också drabbat och vår andel uppgick till ca 38000 dödsfall. I det här fallet
måste jag nog säga att det varit intressant att ta del av det material som finns och förvånande
att de regionala skillnaderna varit så stora i landet. Mer om detta senare.
Hur som helst handlar ju min blogg om spanskan i Dalarna.
Orsaken till mitt intresse i detta ämne grundar sig i att jag för några år sedan blev invald i
Sundborns Hembygdsförening som ansvarig för digitaliserandet av våra fotosamlingar.
Då de även hade en årsbok som skulle publiceras fick jag förfrågan att skriva några artiklar
till denna. Efter en hel del funderingar fastnade jag för spanska sjukan och som tur var hade
jag tillgång till en bandad intervju med min farmor Ester Andersson som var sjuksköterska
i socknen under den här tiden.
Jag trodde att det skulle bli ett lätt jobb att skriva ihop något, jag hade fel, mycket fel...
Det var inte bara influensan i sig själv som gjorde att saker drog ut på tiden utan det var den
tidens samhälle och förutsättningar att hantera situationen som ställde till det.
Det skulle ta mig 2 ½ år innan artiklarna blev klara och ändå kändes det som om jag att
inte kunnat skriva allt om min egen hemsocken.
Det var hur som helst skönt att bli klar med artiklarna för nu hade jag fått blodad tand
och kunde expandera mitt arbete till hela Dalarna. Två år senare sitter jag då här och skriver
en blogg för dig som vill veta mer om spanskan och hur en märklig dalmas försöker göra
en bok om det hela.
Men först ska jag rensa bort all reklam från bloggen och snygga upp den lite. Det finns ju
en hel del historier och foton som gör sig bättre om det är städat på skrivbordet först.
Håll dig frisk!
sjukan i Dalarna. För dig som inte vet vad spanskan var för något kan jag lite kort nämna att
det var en influensapandemi som svepte över världen åren 1918-1920.
De första utredningarna som gjordes på 20-talet visade att minst 21 miljoner människor dog
i sviterna av influensa. Det här var en siffra som i senare undersökningar först höjdes
till 30 miljoner, sedan 50 miljoner och den sista och mest extrema talar om 100 miljoner avlidna.
Det exakta antalet lär vi aldrig få veta men den sistnämnda ser jag personligen som
en alldeles för hög siffra och lutar mig mest mot 30-35 miljoner som trolig.
Lilla Sverige blev ju också drabbat och vår andel uppgick till ca 38000 dödsfall. I det här fallet
måste jag nog säga att det varit intressant att ta del av det material som finns och förvånande
att de regionala skillnaderna varit så stora i landet. Mer om detta senare.
Hur som helst handlar ju min blogg om spanskan i Dalarna.
Orsaken till mitt intresse i detta ämne grundar sig i att jag för några år sedan blev invald i
Sundborns Hembygdsförening som ansvarig för digitaliserandet av våra fotosamlingar.
Då de även hade en årsbok som skulle publiceras fick jag förfrågan att skriva några artiklar
till denna. Efter en hel del funderingar fastnade jag för spanska sjukan och som tur var hade
jag tillgång till en bandad intervju med min farmor Ester Andersson som var sjuksköterska
i socknen under den här tiden.
Jag trodde att det skulle bli ett lätt jobb att skriva ihop något, jag hade fel, mycket fel...
Det var inte bara influensan i sig själv som gjorde att saker drog ut på tiden utan det var den
tidens samhälle och förutsättningar att hantera situationen som ställde till det.
Det skulle ta mig 2 ½ år innan artiklarna blev klara och ändå kändes det som om jag att
inte kunnat skriva allt om min egen hemsocken.
Det var hur som helst skönt att bli klar med artiklarna för nu hade jag fått blodad tand
och kunde expandera mitt arbete till hela Dalarna. Två år senare sitter jag då här och skriver
en blogg för dig som vill veta mer om spanskan och hur en märklig dalmas försöker göra
en bok om det hela.
Men först ska jag rensa bort all reklam från bloggen och snygga upp den lite. Det finns ju
en hel del historier och foton som gör sig bättre om det är städat på skrivbordet först.
Håll dig frisk!
