Året var 2006 och vi myste i den härliga vårsolen vid Backa vad i Sundborn. Platsen har i
decennier varit en samlingspunkt för allehanda fåglar och det betyder en ständig ström av
ornitologer med kikare och kameror.

Eftersom min arbetsplats ligger nära detta vatten hade vi lärt känna de flesta av dessa
friluftsklädda människor och ett samtalsämne som ständigt dök upp den här våren var
rapporterna om fågelinfluensa.
Under mars månad hade flera fall av smittad sjöfågel hittats i södra Sverige och även
om det är en lång väg till Dalarna låg oron i luften.

Något som gladde var dock det nya svanparet som kommit till vaden. En glädje som skulle
bytas ut till sorg när fågelskådaren Kalle Bergström kom in genom dörren och sade att en
av svanarna låg död på isen och den andra verkar sjuk eller skadad.
Han lånade vår telefon och ringde djurskyddsinspektören Anna Sörlin.
Nu var det en mycket besvärad inspektör som kom ut till Backa och viljan att undersöka
saken närmare verkade onödigt. Dessutom låg ju svanarna ute på de mjuka vårisen...
Nåja, hon ringde efter en kommunjägare och dessutom kom räddningstjänsten med
nödvändig utrustning om något skulle hända. Den sjuka svanen sköts och låg vid sin döda
partner när djurskyddsinspektören med bestämda steg klev ut på isen.

En meter - två meter - fem meter - PLASK. Räddningstjänsten fick hjälpa henne att nå de
döda svanarna och tillbaka till land. Eftersom tidningarna var på plats fick en genomvåt
inspektör svara på deras frågor och säga att fåglarna nu skulle föras till Statens
veterinärmedicinska anstalt för vidare obduktion.

En vecka senare kom svaret och fågelskådarna kunde andas ut. Det var inte fågelinfluensa,
den här gången...

Det här hände något år innan jag började studera historiska pandemier men minnet lever kvar.



2010 publicerade Björn Olsen sin bok; Pandemi, myterna-fakta-hoten. En bok som jag
givetvis köpte i ivern över att finna något nytt om spanskan. Tyvärr fanns det inget nytt för
mig om detta men det fanns annat i boken som är värt att fundera över.
Björn är överläkare och professor i infektionssjukdomar samt hängiven ornitolog.
Han har även arbetat med forskningsprojektet i Kalmar som undersöker förekomsten av
infektionssjukdomar hos fågel i det vilda.

Det som fick mig att höja ögonbrynen var hans alarmerande ord om antibiotikaforskningen.
Björn gav exempel på att vårt sista vapen mot influensakomplikationer kan bli verkningslöst!
Antibiotikaforskning anses vara olönsamt och tiden bara går och resistensen breder ut sig.

När jag tagit upp detta för olika smittskyddsläkare i Landstinget Dalarna har samma oro
uppdagat sig och irritation över att de styrande saknar drivkraft att ta beslut i frågan.
Något som jag tar upp nästa gång då vaccinfabriken i Sverige hamnar i fokus.

Som en fotnot kan jag nämna att jag under hösten gjorde ett jobb för ett fågelskådarsällskap
och kom in på ovanstående ämne. Jag minns inte namnet på kvinnan jag talade med men
hon sade att de förvånats över att förekomsten av fågelinfluensa varit vanligare än de först trott.
Men av alla influensor och infektionssjukdomar som fåglar har är det endast ett fåtal som
kan smitta oss människor.



Då min fru är från Thailand har jag ofta besökt landet och då menar jag landet.
Långt ifrån civilisationen, nära gränsen till Laos har familjen Bylund ett litet hus
som mest liknar ett uthus med våra mått mätt.

Här bor halva släkten mycket enkelt med hundar, katter, kor, svin och massvis
med höns. Visst låter det som kaos men det har sin charm.

Kampen mot influensa har varit hård i sydostasien och även frugans hemby
fick 2009 ett besök av någon typ av smittskyddsorganisation. Alla skulle skyddas
mot influensa och vi fick telefonsamtal hem till Sverige om att något verkade ha
hänt i området. 

När jag fick reda på detta fann jag en möjlighet att intressera min fru i min udda hobby.
Under min första vistelse hade jag intervjuat äldre bybor om byns historia och hört
en berättelse om den gamla byn som försvann eftersom alla dog.
Rent tidsmässigt passar det in på spanska sjukan och snart hade jag börjat planera
för lite internationell forskning. Sommaren 2011 åkte vi åter till Thailand och resultatet
av den resan skriver jag om någon annan gång.

Ha det gott i vårkylan