Jag besökte länsbiblioteket häromkvällen för att göra lite research om pandemin Asiaten 1957-58 och gick därifrån besviken. Det jag sökte var mikrofilm på dagtidningar för den aktuella perioden.

Att finna sent 1800-tal fram till 1930 var inga som helst problem. Likaså 1970-2000.

Men tidsglappet 1930-1969 lyste som en ilsken sol i mina ögon. Eftersom personalen på biblioteket vet vad jag sysslar med försökte de hjälpa mig att finna något men utan resultat.

De kallar det badkarseffekten och samma fenomen finns faktiskt för den som släktforskar eller på annat sätt söker i arkiven. Eftersom många handlingar är sekretessbelagda får du bara ta del av dem om de är äldre än 70 år.

Dagstidningar har inte samma sekretess därav min besvikelse. Jag misstänker att vederbörande får åka ner till landstingets arkiv i Håksberg för att finna det jag söker.

Vad vill jag då göra med detta material?

Asiaten var den närmast efterkommande pandemin efter spanska sjukan och mycket hade hänt i forskningsväg. Vår levnadsstandard hade ökat mycket och det svenska folkhemmet med dess välfärd hade slagit rot.

Hästen hade fått ge vika för bilar och bussar. Tågtrafiken kompletterades med flyg och människor reste som aldrig förr. Jag vet idag hur snabbt ryskan och spanskan färdades men inte asiaten. Ett av bokens kapitel kommer att jämföra ryskan-spanskan-asiaten-hong kong- svininfluensan i såväl snabbhet som förändrad demografi i samhället.

I Norge finns en mycket duktig demograf som heter Svenn-Erik Mamelund. Han har publicerat många artiklar om influensa i samhället och dessutom varit involverad i projektet "Pandemidokumentation". Svenn-Erik sände mig några avhandlingar för något år sedan som han skrivit om spanskan i Norge som jag ivrigt läste igenom.

Bara för att göra saken värre semestrade jag det året i de angränsande fylkena till Dalarna. Jag fick många svar men som vanligt lika många frågor med mig hem.

Det gäller att vara envis och inte stanna där vägen verkar ta slut. Andra vägar kanske tar dig stället du söker.