Ända sedan Edward Jenner började med vaccineringar 1796 har nyttan med detta ifrågasatts.

I Jenners fall skulle jag nog själv ifrågasätta detta eftersom han faktiskt inte visste varför kroppen reagerade som den gjorde. Men smittkopporna försvann i alla fall.

 

.

 

Pasteur fick ett knappt sekel senare samma skeptiska mottagande. Men skillnaden mellan Jenner och Pasteur var till stor del att den sistnämnda invigt världen i bakteriologins värld och därmed givit oss en synbar fiende att bekämpa.

 

Sverige har en fin tradition när det gäller att ta fram vaccin. Alfred Pettersson som bör ses som svensk mikrobiologis fader och lade en bra grund för framtida generationer när han som den förste föreståndaren för SBL byggde upp en organisation som levde i nästan 100 år. Hans efterträdare som var Carl Kling försvarade dess syfte och de som växte upp under polions tidevarv vet vikten av vaccinering mot farsoter.

 

Vad har då gått snett?

 

Som du redan förstått är jag faktiskt positiv till vaccineringar mot influensa. Men riskerna måste utvärderas först innan ett ofärdigt vaccin når marknaden. Amerikanerna lärde sig detta under 70-talet när de fruktade ett utbrott av svininfluensa i Fort Dix med massvaccineringar som följd. Dessutom hade de under tidigt 50-tal en otäck "incident" med poliovaccinet där kontrollen brustit vid tillverkningen.

 

I Sverige har vi alltid varit noggrannna med hanteringen av vaccin. Vårt avdödade poliovaccin var världsberömt och det är bara ett av många lyckade projekt från SBL.

 

Men influensa kommer snabbt, mycket snabbt.

 

Det är lätt att vara efterklok men i efterhand hade det blivit bättre avvakta likt amerikanerna gjorde under 2009. I vår jakt över att bli bäst i klassen skulle vi framstå som ett föredöme och massvaccinera. Hade svininfluensan muterat till en mer dödlig variant hade SMI hyllats och vaccinet räddat tusentals liv.

Ser vi till det antal doser som distribuerades 2009 så är antalet narkolepsidrabbade mycket litet procentuellt sett men eftersom så få dog i världen ser gemene man detta som ett misslyckande.

 

Att inte veta är det svåra.

 

Se bara på Jonas Gardells "Torka inte tårar utan handskar". Idag förvånas vi över läkarnas/sköterskornas rädsla över en så liten sak som att torka bort en tår från en kind. Men minns då att forskarna INTE visste hur HIV spreds och att det var ett dödligt virus.

 

Vi kan säkert röra en patient med ebola också men vi vill gärna veta hur först.

 

Att veta men inte bli trodd är ännu svårare.

 

Pasteur gav oss insyn i bakteriernas värld som ingen sett tidigare. Frank McFarlane Burnett tog oss vidare och fick oss att förstå virusens existens. Ett mikrokosmos som vi vanliga människor aldrig kommer att få se eller än mindre förstå till fullo. Vi ger våra forskare och läkare förtroendet att göra detta.

 

Även om det kan bli fel ibland...