Sakta går arbetet framåt och nu har jag börjat läsa in mig på Stora Skedvi socken.

Likt många av dåtidens socknar i Dalarna var den stor till ytan och långt mellan by

och gård.

 

Skedvi hade ingen tågförbindelse och de vanligaste förbindelserna var via den gamla

landsvägen eller dalälven som sakta flyter fram. Statistiskt sett blev socknen mycket

hårt drabbat med hög dödlighet rent procentuellt sett.

Jag har som vanligt kontaktat både hembygdsförening och församlingen för att

få veta om det finns något i de lokala arkiven. Hembygdsföreningen kunde dessvärre

inte hjälpa mig utan behöver mer fakta från min sida vilket jag mer än gärna bistår

dem med.

 

Vår hederliga gamla kyrka kan man dock alltid lita på. Likt en gammal gråsten ligger

den tryggt på sin plats och arkiven är oftast intakta. Stora Skedvis kyrka har en

avdelning som i folkmun kallas spanska varvet. Jag har genom åren besökt flera

kyrkogårdar med gamla gravar från spanskans tidevarv.

Många gravstenar har "försvunnit" och gravarna lagts till minneslundarna men oftast

finner jag alltid någon kvar.

 

De närmaste veckorna ligger alltså denna socken under luppen.

 

Men som vanligt fortsätter jag komplettera tidigare forskning när jag får tillfälle.

 

Jag återkommer